Brev om inledande skuldsanering!!!!

Yes! Så kom brevet på lådan,bara ett par veckor efter att jag skickade in ansökan. Jag har fått inledande!!!!

Det stod att det skulle ta ett par månader innan de sammanställt alla uppgifter samt lagt in det på tidningen och räknat ut summan jag ska betala.

Har räknat ut på KFM hemsida att jag ska betala ca 3000:-, och det känns väl ok. Får maken skusan kommer vi betala ca 6000:- varje månad tillsammans och har då efter att allt är betalt ca 9-1000:- att leva för.Det låter lite mycket så jag måste ha räknat fel? Stämmer det så kommer det att fungera riktigt bra.

Då blir jag skuldfri 2016 när jag är 35 år,och har då varit skuldsatt i 11 år (skusan tiden inräknad).

Nu hoppas jag att allt går vägen,och att det verkligen blir en skusan.

Har nästan lust att skrika "Gud är god!" Hahaha :)

Fick samtal av skusan!

Idag ringde det från dolt nummer på mobilen,och fast jag inte brukar svara på dolt så svarade jag. Det var en handläggare från skusan!

Det var en äldre herre som ville ha lite kompletterande uppgifter.Han var mot alla odds riktigt trevlig och när jag berättat hela historien sa han "vilken tradegi". Han lät mycket positiv till att jag skulle få en skusan!!!! Berättade även om min make och han sa att jag kunde skicka makens skusan ansökan direkt till honom så skulle han se över den på en gång!

Så det känns väldigt positivt!!!! Är så glad!!!

Julen har kommit och gått. Barnen fick lite klappar och blev överlyckliga och jag kunde bara glädjas över att jag hade möjlighet att kunna ge dom lite av det de önskat sig.Inte för att att materiella saker är viktigast,utan för att jag vet själv hur det känns att önska sig något länge och längta och sedan få det...Precis som jag kände för min skusan!

Det som känns bäst är ändå att jag har pengar kvar på kontot!!!!Vi klarar oss gott och väl hela januari...har inte haft så på läääääänge!!!!

Ska denna lediga vecka försöka koppla av och gå till doktorn för att få medicin så jag kan återgå till jobbet utan fruktansvärd panikångest när jag åker dit.De senaste veckorna var det ett HELVETE att ta sig till/från jobbet...Fick panikattacker utan dess like....

Det ser även ut som att vi kommer byta lägenhet!Från en 2:a till en 4:a, hoppas det går i lås nu!!!!

Så det känns bra,hoppas på 2011 (och hoppas att inte ridån behöver gå ner igen PÅ LÄNGE!)

God fortsättning på er!!!

Snart jul!

Är fortfarande otroligt tacksam för att jag fick jobb,och det så att jag får en decemberlön! Kan inte påpeka detta nog!

Barnen kommer inte få ALLT de önskar sig,men litegrann av det! Och jag kan köpa nya kläder till mig själv och lägga undan en slant ifall kfm får för sig att börja löneutmäta innan jag får skusan (för det ska jag banne mig få!).

UNDERBART!

Dessutom ordnade det sig med barnomsorgen.De räknade om allt,och så fick jag en faktura på 25:-, som jag utan problem betalade igår,så nu är ärendet tillbakadraget.GULD!

Har redan skrivit en liten lista där varje krona av min lön är planerad.

Kommer även skänka en liten slant till Majblomman,jag är en sån som måste få dela med mig,även om slanten blir liten så värmer det i hjärtat att få ge lite.

Önskar er alla en riktigt god jul,och ett gott nytt år. om vi inte hörs innan dess :)

Bekräftelse på mottagen skusan ansökan,fel stad???

Igår fick jag en bekräftelse på att min skusan ansökan var mottagen. UNDERBART!

Däremot är det konstigt att jag som bor i Stockholm fick ett skusan team i Göteborg?

Antingen har skusan i Sthlm "fullt" eller så har de bara gjort/skrivit fel?

Skulle ringa och höra,men jobbar ju hela dagarna,så jag kommer nog slänga iväg ett mejl.

Åhh vad jag hoppas att jag får inledande,oh det helst INNAN de börjar med löneutmätning som jag gissar att de kommer börja med i jan/februari när de upptäckt att jag jobbar....

Längtar efter jul och ledighet. Det har varit så mycket.

Har funderat på att det är så konstigt (enligt mig iallafall) hur samhället är uppbyggt.

Man är borta 11 timmar varje dag från sin familj och sitt hem för att kunna ha råd att äta, bo och KÖPA saker.

Känns väldigt märkligt. Jag har i alla hår haft dåligt med inkomster men jag har haft TID. TID att vara fär för mina barn när de kommit hem från skolan,tid för att laga god mat,tid för att läsa sagor och pyssla utan att man är så trött att man nästan gråter.

Men det är bara att rätta sig efter samhället och jobba på.

När jag är klar med skusan (som jag kommer få,eller hur?) så ska jag satsa på en utbildning som ger mig det jobbet jag VILL ha och brinner för,nämligen som socialarbetare (med ett hjärta). Men just nu får det vänta.

Hot om avstängd barnomsorg

Så kommer man hem efter en dags jobb,ett helvete att komma hem med uteblivna tåg/bussar/panikångest samt utan några kronor på kontot.

Längtar bara efter att få träffa barnen och maken.

Så ligger det ett brev som väntar på mig i hallen från kommunen. Ett papper om "uppsägning av barnomsorg".

Jag höll på att spy och svimma samtidigt och fattade ingenting.Jag har ju betalt så noga varje månad sedan de blev avstänga för ca 1,5 år sedan (då jag inte hade råd att betala).

Ringer upp direkt och får beskedet att jag betalt för lite,och då har en skuld uppstått och då måste platserna sägas upp om det inte betalas PÅ EN GÅNG.

De ville ha 4000:- av mig. Jo tjena.

Efter mycket prat så kom vi fram till att jag faktiskt har betalt FÖR MYCKET. Jag har betalat som vanligt under tiden jag var arbetlös utan inkomst men det det skulle ju bli mindre avgift då. Sedan har de fått för sig att jag betalt för lite (???)Det var inget jag tänkte på under den tiden,att avgiften skulle bli mindre,då var fokus på att ÖVERLEVA.

Så idag har jag skickt in nya pappaer för inkomster jag haft hela året (eller snarare att jag INTE haft inkomst) och de kommer bli en omräkning,till min stora fördel).

Men jag känner mig ändå som en loser. Papper har ju säkert gått ut till barnens skola och detta är då 2:a gången.

Nu vet jag ju att jag faktiskt betalt och att det har blivit fel (visst det var mitt misstag att inte anmäla ändrad inkomst).

De hade skickat ut en faktura på denna "skuld" innan men alla fönsterkuvert som jag inte vet vad det är lägger jag i en låda,då det alltid är från inkasso så jag har missat det.....My bad!

Så nu får man skämmas IGEN. Undrar om all personal på förskolan sett detta :(

Vågar jag verkligen gå på Lucian utan att skämmas ihjäl mig?

Detta förstörde hela min dag och jag har haft ångest hela dagen.

ÄR SÅ FÖRBANNAT LESSEN PÅ MIG SJÄLV OCH PÅ ALLT!

Sista (?) månaden i total fattigdom

Så har jag nu jobbat en hel månad och får lön i slutet av december. Det känns toppen,dock är vi ju i slutet av november nu,och som vanligt hade jag 0:- i inkomst.

Mannen fick dåligt med lön och vi tvingas nu att avstå att betala 2 fakturor. Det finns inga pengar kvar. Jag var TVUNGEN att köpa skor till mig och dottern eftersom vi båda gick med vårskor. Dessa gick på 300:- (erbjudanden på skor på skopunkten tack och lov). Vi har 350:- kvar,jag går utan mössa/vantar och lilltjejen fyller år på fredag.

Fick en bonuscheck på 100:- från HM,och istället för att köpa mössa/vantar till mig så köpte jag några småsaker till dottern som fyller så hon får NÅT när hon fyller år. Hon fyller ju bara 6 så "småsaker" är mycket saker för henne,tack och lov!

Nu måste vi kämpa oss igenom denna månad också,jag vet inte hur,men det har ju gått innan. I december måste vi betala de fakturor vi inte kunnat betala nu,samt rusa ut den 23:e när lönen kommer och köpa julklappar.

Har gjort en noga uträknad budget för december/januari och det ser bra ut! Kommer kännas så bra att få in en heltidslön på kontot.

Får väl passa på och njuta innan KFM nosar upp att jag får LÖN och norpar hälften,men hoppas jag får skusan innan dess. Nån gång kan man väl få ha lite tur?

Väntar.....

Väntar nu på att få svar om skusan ansökan går igenom.Nu har jag precis skickat in den och vet att det kan ta flera månader,men jag hoppas att det går relativt snabbt innan de hinner få igång löneutmätning.

Jag hoppas verkligen på att få den,men vet att det finns en sak som kan fälla mig.Det är att det finns 3 st "nya" utslag. En har jag betalt redan,de andra 2 är kvar.Inga stora summor men det var något jag inte kunde betala de 7 månaderna jag var arbetslös och hade 0:- i inkomst.

Jag hoppas att de ser till helheten.

Jag har ju faktiskt fixat ett heltidsjobb, 95% av skulderna är gamla (2004-2005).Det finns inte en chans att jag kan betala av detta på under 15 år heller,så det borde gå.

Jag är hoppfull som vanligt. Förstår mig inte på mig själv,trots alla motgångar kan jag inte låta bli att vara positiv.Det är väl den andan som har fått mig överleva.

Har tid hos läkaren nästa vecka då jag troligen har magsår samt svår panikångest,men jag tänker inte låta mig sjukskrivas,vill bara ha hjälp för detta.

Så nu väntar vi och håller tummarna!

Skuldsatt-en livstidsdom

Allt jag gjorde var att följa en dröm.

Allt jag gjorde var att satsa all min energi,mina pengar,min tid med familjen för att starta ett företag.

Ett företag som skulle kunna ge oss inkomster, frihet med arbetstider och en känsla av stolthet.

Det fungerade. Det fungerade riktigt bra. Vi satsade 150.000:- i egna pengar och myckt blod,svett och tårar.

I många år fungerade det bra. Vi var så stolta. Människor runt om oss klappade oss i ryggen.

Tills en dag. Då affärerna plötsligt dalade.

Vi fortsatte kämpa med mer sparpengar.Mer svett.Med blod.Mer tårar.

Men det hjälptes inte.

Vi kunde inte betala några av företagets fakturor.Inte lokalhyran,elen,telefonen,leverantörsfakturorna,försäkringarna.Ingenting.

De som tidigare hade klappat oss om ryggen vände oss nu ryggen och skickade in fakturorna till Kronofogdemyndigheten.

Där satt vi,jag gravid med vårt tredje efterlängtade barn, och grät oss igenom nätterna. Det vi hade byggt upp var nu borta.

Våra privata ekonomi kördes i botten,vi kunde inte betala någonting. Vi kunde inte ens äta. Vi fick gå till socialen där jag satt höggravid och grät för att jag inte kunde handla mat till mina barn,eller betala hyran.

Vi drabbades av vräkning. Avstängd barnomsorg.Avstängd el.Tingsrätten.

Min dotter föddes några månader efter med hjärtfel. Ett fel som var ganska litet men ändå väldigt skrämmande för oss. Läkaren sa att detta hjärtfel säkerligen hade drabbats av att jag hade stressat mig igenom sista delen av gravididiteten och att hjärtats kamrar inte hade växt ihop som en följd av det. Efter ett år hade detta läkt ihop och dottern blev då frisk.

Visst vi tog allt vi hade och chansade,så är det ju med eget företag. Man satsar.Ibland vinner man,ibland förlorar man.Så är det!

Men är det verkligen rätt att man ska straffas för evigt för detta? Vårt företag fick läggas ned 2004. Ska det inte finnas något slags skydd? Det har nu gått 6 år. Hade jag begått mord hade jag sannerligen varit fri inom kort. Men nu sitter jag här med skulder på nästan 700.000 varav nästan hälften är räntor och avgifter.

Många gånger har de varit de nätter jag legat och grämt mig över mitt beslut att starta ett eget företag. Jag har varit så arg på mig själv.

Nu sitter jag här och har ansökt om nåd.Om ett tidsbestämt straff. Skuldsanering.

Det är toppen att det finns skuldsanering. Vad som inte är toppen är kriterierna för att faktiskt få skuldsanering.

Detta ska jag inte skriva om nu,vi tar det nästa gång!

Besök gärna www.fresh-start.se/forum

Skusan inskickad

Så har man jobbat hela veckan,skött barn och på kvällarna knåpat med skusan ansökan. Nu är det postad!

När jag satt med alla papper och räknade så kom jag fram till att med alla räntor etc har jag skulder på 700.000!!!!!!!! Mycket av det är bara räntor och 300.000 ett lån som vi sköter.

Även om det tynger mig så känns det skönt att det är så pass mycket att man kan bli beviljad skusan!

Jag hoppas verkligen att jag får igenom ansökan,det skulle betyda så mycket,för det finns ingen chans att jag kan betala av detta själv.

Ska försöka att inte tänka på detta alltför mycket utan koncentrera mig på jobb och familj och den kommande julen!

Ser fram emot den och nu vet jag att jag har råd att köpa det barnen önskar sig (nåja kanske inte allt) och ändå ha pengar kvar på kontot!

Har gjort en budget som jag kommer följa till punkt och pricka!

Det känns bra just nu även om det var lite nedslående med stora siffrorna....

Ha en underbar helg alla!

Jo det går bättre nu :)

Har snart jobbat en vecka på nya jobbet och det känns jättebra. Det är en ganska stor omställning från att ha varit arbetslös i 7 månader och innan dess jobbat deltid,så jag är väldigt trött när jag kommer hem. Saknar att kunna vara så mycket som möjligt med barnen men det vägs ju upp med att kunna ha råd med mat,kläder etc....Så det känns bra!

Det har varit lite jobbigt att kunna ta sig till/från jobbet pga ångesten,men jag kämpar på.Idag tig det en timme längre att komma hem,fick sån panik på bussen att jag fick hoppa av och vänta in en ny tom buss.Kommer nog dröja lite på jobbet så jag inte åker mitt i värsta ruschen kl 17:00....

Har fått åka på SMS biljetter så det blir nog en FET räkning nästa månad :/ Men maken fick idag lite pengar för han fyllde år så nu kan jag köpa en remsa till imorgon iallafall.

Ska i helgen fylla i en skusan ansökan till mig själv och skicka in.Jag kommer inte fixa att avbetala mina skulder,kommer aldrig blir fri då.Får försöka planera vad jag ska säga till arbetsgivaren :/

Har pejlat in ekonomitanterna på jobbet,och de ser ju ut som typiska ekonomitanter. Kommer att kännas SÅ pinsamt med detta :/

Men men,inget att göra åt,bara att försöka hålla huvudet högt,right?

Jobb!!!

Fick igår samtal om jag fick jobbet och har idag arbetat min första dag (2 halvdagar). På måndag börjar jag heltid!

Känns toppen att allt slitande gav reslutat. Men än är det inte lugnt.

Vi har som sagt INGA pengar kvar. Vi har frys och kyl fullproppat,men ändå INGA pengar. har idag fått åka på sms-biljett till jobbet (90:-/dag!!!!!) och kommer att få göra det imorgon också....

Vet inte hur jag ska kunna köpa busskort,har absolut INGET att sälja eller dyl. Drar mig för att fråga mamma,hon har gett mig SÅ mycket pengar som jag aldrig kunnat betala tillbaka,men jag ska berätta hur situationen ser ut,och om hon erbjuder sig att ge mig pengar för busskort så kan jag bara inte tacka nej. Nu vet jag iallafall att jag kommer kunna betala tillbaka.Men,jag vill inte fråga själv.

Sedan har vi då frågan om den "efterlängtade" löneutmätningen. enligt min erfarenhet kommer dom att skicka i februari (det gör dom varje år på mig) och det gäller att på nåt sätt undvika detta.Hur? Jag ska starta avbetalningsplaner med inkassobolagen som jag hoppas de godkänner.I och med detta kommer de (troligen?) inte skicka in utmätningspapper till KFM.Däremot har jag lite A-mål och det är ju inte omöjligt att KFM själva börjar utmäta. Så jag får bita i sura äpplet och betala in 4000:- i december och 4000:- i januari,så blir den skulden borta. Med en heltidslön så funkar det.

Visst jag skulle kunna låta allt bero och senare söka skusan men jag vill inte att KFM ska nosa hos arbetsgivaren, tror inte det skulle vara uppskattat,och har ju fått sparken pga detta tidigare.

Sedan får jag sätta mig ner med alla papper och utforma nån slags betalplan så att jag med hjälp av accord kan betala på mina skulder.Tror att det kan ta ca 3 år att bli klar,om jag snålar (det är man ju van vid ändå så).

Jag har även problem med att åka kommunalt,får stark panikångest många gånger,kämpade mig igenom den 30 min långa resan fram och tillbaka idag. Tänker hela tiden "du gör detta för barnens skull,aldrig mera 0:- på kontot den 28:e) och det funkar ju lite. Ringde läkaren och bad om recept för lugnande,men det var tydligen "jättebesvärligt" men jag sa att det var akut,så jag hoppas jag kan få ut det senast måndag......

Depression

Känner att en depression är på väg. Det är den 27:e, vi har precis betalat räkningarna (varav 2 som vi inte kunde betala) och vi har 200:- kvar. Vi har lyckats trolla de senaste månaderna,men nu känns det ganska kört. Min make tar åt sig och känner att det är hans fel,för han ska ju "kunna försörja familjen". Har förklarat att det faktiskt är JAG som inte får pengar,han jobbar ju och får lön....Inte hans fel!!

Det känns bara hopplöst nu.Kalasinbjudningar droppar in till barnen, de ska halloween fester på skolan (dvs man måste köpa halloweenkläder). Min mamma fyller år och syrrorna ska ordna kalas och skicka ett mejl att alla ska lägga 300:- för detta.

Vi har mat i frysen/kylen så vi klarar en vecka kanske. Hur ska vi kunna göra allt detta med 200:-?

Har inte fått svar om jobbet,oavsett vad svaret blir så hjälper det ju inte mig just NU. Ska jag börja jobba om 1-2 veckor så måste jag köpa busskort också.

Jag orkar bara inte.

Ringde läkaren idag och bokade tid,hon hade bara först om en månad. Slutade med antidepp medicin i januari men känner att jag behöver ta den igen för att undvika total depression.

Det känns bara inte hoppfullt längre,för om man bara kämpar och kämpar men ALDRIG får resultat,då känns det ganska meningslöst tillslut.

Alla dessa avgifter!

Förra månaden kunde jag inte betala in dagisavgiften i tid,hade inte pengar. Kommunen skickade in detta till KFM på 3 röda. Jag kunde dock betala 14 dagar senare när maken fick lite bonuspengar. Betala då in summan inkl.nån påminnelseavgift.

Idag fick jag hem en faktura från kommunen på 647:- specificerat:

7:- ränta
160:- inkassokostnad
300:-ansökningsavgift
180:- arvode

Alla dessa avgifter för att jag var sen med 2 veckor. Arvode? Vad är det?

Jag kan bara inte betala denna avgift denna månaden.Maken fick in mycket mindre i lön än vanligt så vi går +- 0:- när vi betalt fakturorna denna månad. Jippi.

Så det blir att betala den när barnbidraget kommer den 20:onde och då har dom väl tillfört en massa andra avgifter också.

Vi vet inte riktigt hur vi ska göra denna månad. Vi kommer ha 0:- när vi betalt räkningarna. Man kan inte låta bli att betala en heller för då blir det samma sak med avgifter månaden efter också....

Och snart jul! Så att det gör ont i magen! Jag hoppas jag får jobbet,får besked i veckan!!!!

Avslag tingsrätten

Igår fick maken avslag från Tingsrätten gällande hans skuldsanering. Tinget gick på KFM:s linje även om beslutet grundade sig på felaktiga uppgifter.
Känns skrämmande att Tinget litar så pass mycket på KFM att de inte kan se fakta; att KFM grundat beslutet på FELAKTIGA grunder.

Lite trist, men vi ska skicka in en ny skusan ansökan för maken i nästa vecka redan,och får hoppas på att det går bättre då.

Var idag på intervju igen,ett heltidsarbete som jag gärna vill ha. Satte på mig mitt bästa "ansikte" och gjorde riktigt bra ifrån mig.Det kändes verkligen som att de tyckte att jag var perfekt för jobbet och jag fick positiv respons direkt. Så jag hoppas att det faktiskt betalar sig med en anställning! Det känns faktiskt riktigt bra och jag är hoppfull.Även fast jag fått nedlag tidigare trots hopp så måste jag ändå fortsätta vara positiv och hoppas.

Min mamma frågar hela tiden hur jag kan vara så positiv och resa mig trots alla avslag,och jag sa då till henne att det var hennes förtjänst. Hon har alltid varit en stark förebild som kämpat på trots motgångar som vi i Sverige idag 2010 inte kan förstå.

Hon föddes precis efter andra världskriget,hennes far övergav henne och ville ha något med henne att göra.Hon växte upp under mycket fattiga förhållanden. Träffade min pappa när hon var 18 och då han var av annan hudfärg möttes hon ständigt av fördomar och hat. De levde mycket fattigt,i ett kök hos en släkting. De kom till Sverige och har sedan dess arbetat varje dag,utan gnäll om någonting alls.

Mina föräldrar skilde sig,och min mamma fortsatte vara stark,uppfostrade mig och mina systrar,arbetade heltid och gjorde allt för oss. Hon gav aldrig upp hoppet när jag spårade ut i tonåren utan var där för mig 100%.

Idag hjälper hon mig allt vad hon kan utan att be om någonting i gentjänst.Med barnen,med ekonomin,med allt.

Och hon undrar hur jag vara så stark?

Iallafall, så hoppas jag på det bästa nu! Det blir tufft ekonomiskt denna månaden också. Speciellt om jag får jobbet så måste jag köpa busskort och lite nya kläder.Barnen behöver långkalsonger etc. Vet inte hur i h-e det ska gå ihop,men fixar det på nåt sätt,det har vi alltid gjort.

Fortsätt vara starka!

Vill ha jobb-men när jag får det,vad gör jag då?

Känns som att det är nära att få jobb nu. Inte så att jag fått något svar konkret,men det känns bara så i magen!

Ska på en till intervju på måndag,börjar snart bli proffs på detta (eller kanske inte,beror på hur man ser på saken...) och det jobbet känns väldigt lovande. Mannen som ska intervjua mig betonade på att lönen var ganska låg men det struntar jag i. En underbetald lön är bättre än ingen lön.

Även fast jag inte än fått jobb sitter jag redan och oroar mig.När jag väl får jobb så är det bara en tidsfråga innan KFM kommer börja terrorisera med brev på inkomstuppgifter till arbetsgivaren. Jag fick ju sparken pga det på mitt tidigare arbete,och förutom SKAMMEN så är jag rädd att det blir så igen och så fortsätter spiralen i all evighet.

Jag föredrar att arbeta via bemanningsföretag,eftersom då kommer KFM pappret till deras kontor och inte på det stället där man faktiskt arbetar på. Många har sagt att bemanningsföretagen gör en UC innan de anställer,men det har jag aldrig varit med om,har bara fått lämna papper från polisen om att jag inte är straffad.

Men,man ska väl inte måla FAN på väggen redan nu,men jag vill försöka förbereda mig på vad jag ska göra när jag börjar arbeta.

Min första tanke är att själv kontakta KFM och skicka in arbetsgivarintyg och lönespec och sedan själv få betala in beloppet som ska utmätas. Detta låter för mig väldigt logiskt,men när jag tänker på hur KFM fungerar så fattar jag ju att dom inte kommer gå med på det.Oavsett vad.

Sedan tänker jag på vad jag ska säga när/om arbetsgivaren frågar vad detta här är. Sanningen kan jag bara inte säga. Utan jag tänker då hitta på något. Visst man ska inte ljuga,bäst att vara ärlig osv,men människor är så oförstående,ignoranta och självgoda att de inte kan fatta att man kan hamna i skiten totalt ibland.

Men men, nu ska jag försöka koncentrera mig på att FÅ jobbet först!

Igår var en stor dag för mig.Mannen fick ut en liten bonusslant för bra arbete och förutom att vi betalade dagisfakturan som släpade efter så tog han mig till HM och sa "Nu köper du byxor,skor,tröja och underkläder till dig själv". Jag började protestera och sa att "Men barnen behöver det och det" och "Nej men det behövs verkligen inte" (dagens underdrift,jag har inte köpt kläder till mig själv på 2 år) men han INSISTERADE och jag fick med mig ett par snygga byxor, en tjock tröja,en blus,skor och underkläder.

Jag började nästan gråta i kassan där,och jag var så glad bara! Mannen min sa att "När vi får ekonomin att gå ihop ska jag köpa hela världen till dig" *tårar*

Sedan åkte vi hem till mannens brors fru som är frisör och hon klippte och fönade mig och plockade ögonbrynen gratis.

Jag känner mig som en helt ny människa,så fräsch och FIN! Dottern stirrade på mig när hon kom hem och sa "men var är min mamma?" :)

Så lite kan göra så mycket!!!!!!

Intervju efter intervju..men inget jobb!

Har denna vecka varit på 2 intervjuer. Blev idag uppringd av ett bemanningsföretag där jag lagt in mitt CV,och ska på intervju nästa vecka.

Har varit på så många intervjuer,men inget som har lett till jobb. Man börjar ju undra; är det MIG det är fel på?

Tydligen har jag bra erfarenheter,meriter och har skrivit en bra ansökan eftersom jag kallas på intervjuer. Men i slutändan blir det aldrig något. Så är det mig det är fel på?

Har jag fel kläder på mig? Ser jag fel ut?Beter jag mig fel på intervjuerna?

Hade jag råd skulle jag köpa ett par finbyxor och en kavaj och blus och ha på mig på intervjuerna. Men det finns inte pengar till detta. Jag får ha på mig det som finns. Barnen har behövt så mycket extra nu när hösten kommit så det har inte funnits en krona över att ekipera mig.

jag är som jag är,jag är väldigt öppen och social och tycker jag gör bra ifrån mig på intervjuerna,men det blir aldrig nåt.

Fasar inför julen. Barnen som önskar sig än det ena än det andra,samt att de har 15 (!) kusiner som ska få klappar också. Fixar jag inget jobb inom kort blir det en tajt jul. Dessutom fyller yngsta år snart också...

Vi fick i förra veckan en liten utbetalning på 2000:- från försäkringsbolaget,och vi har kunnat fylla på mer i frysen och köpt höstskor till äldsta dottern. Men bilen måste tankas och jag ligger faktiskt efter med en faktura för barnomsorg.

Har kontakt dom och sa att de får full betalning (alltså för 2 månader) i slutet av månaden men de har redan skickat det till KFM,och jag bävar brevlådan där det står att "barnomsorgen kommer sägas upp".

Hade ett ordentligt magkatarr anfall i natt pga detta.

Men men,bara att fortsätta kämpa,eller....?

Dags för lite fira

Imorgon är det min och makens 11:e bröllopsdag,och vi tänkte fira lite här hemma med barnen. Man kan inte bara ha elände jämt!

Just nu har vi 400:- kvar (vet inte om jag ska skratta eller gråta)efter att vi fick ge barnen pengar till deras klasskassor (.....) och de behöver vantar och mössor,men vi väntar en liten utbetalning från vårt försäkringsbolag nästa vecka så jag tror vi kan klara oss till den 20:e denna gång IGEN.

Får försöka göra nåt extra gott med det vi har i frysen helt enkelt!

11 år som gifta varav 5 av dom som skuldsatta. Det har INTE varit lätt och vi har separerat ett par gånger just pga ekonomin,men det känns ändå bra.Även fast vi är på vår botten just nu,så känns det som att det KOMMER gå fram,jag kan inte annat än att vara positiv.

Har fått 2 intervjutider bokade nästa vecka,och ska under helgen läsa lite material på hur man framför sig bäst på intervjuer,även om jag tycker jag är bra på det.

Får tyvärr ge upp mina studier då jag faktiskt inte har råd med kurslitterauturen,och därmed ge upp min dröm på att bli socionom,för tillfället iallafall....Men man ska inte misströsta,jag är ung och hinner nog komma ifatt.

Jobb=pengar=väg ur misären. Låter kanske som reinfeldt nu,men det är ju så. Jag har ju hälsan att jobba iallafall.

Trevlig helg på er alla!

Avslag igen......

Fick avslag från Överklagandenämnden för studiestöd.Jag kommer inte få studiebidrag för att jag har återkravskulder. Att jag behöver utbildningen för att kunna få jobb,och kunna börja avbetala på återkravet om jag får studiestöd räknades inte som synnerliga skäl. Däremot skrev dom att jag kan börja avbetala på åtrekravet ändå,det var bara att kontakta CSN! Men hur f-n ska jag göra det? Jag skrev ju att jag har 0:- i inkomster. Smarta j-r....

Jaha. Kan inte säga att jag är förvånad,men jag hade ändå hoppats lite. Nu är frågan om jag kan fortsätta mina studier eftersom jag inte får studiestöd och inte kan köpa böcker.... FAN DÅ!

Fick iallafall en intervju som jag ska gå på på torsdag gällande ett jobb. Jobbet är jättebra,enda problemet är att det ligger väldigt långt borta.Jag måste åka ca 1 timme och 20 min enkel resa....Detta i kombo med att jag lider av panikångest när jag åker tåg/buss gör det hela mycket svårare. Ibland funkar det,ibland blir det katastrof. För att öht kunna åka långa sträckor måste jag äta lugnande och det känns inte så bra att behöva knapra det varje dag...Men ett jobb är ett jobb....Och jobb är pengar.Tills Kronofogden skickar papper dit, då är det inget jobb längre...

Försöker vara positiv,men det är inte lätt alla gånger!

Lever på hoppet!

Har skickat in en komplettering på min överklagan till CSN. Överklagade beslutet att inte få studiebidrag pga återkravsskulder. Skrev att jag studerar nu sedan 5 veckor och att det går bra,och att jag behöver den här utbildningen för att kunna få jobb i framtiden.

Antagligen är de paragrafryttare som blankt kommer säga nej,eller så är det någon med hjärta som ser att jag kämpar på med studier för att få utbildning och senare jobb. Får jag inte beviljat studiebidrag måste jag avbryta mina studier,jag har inte råd med kurslitteratur och jag kan inte sitta och spendera tid på att plugga då utan måste då aktivt söka heltidsarbeten.

Hoppet är dock det sista som överger och jag hoppas på detta.

Makens skusan är nu överklagat och imorgon skickas det in komplett till tingsrätten. Käner mig hoppfull även där.Får han skusam iaf så är det inget som påverkar oss just idag,men just vetskapen om att åtminstone en av oss blir skuldfri om ett par år skulle göra väldigt mycket.

Nu ser man inte ens skogen för träden.

I´m at the end of my rope!

Fick imorse ett negativt besked på det jobbet jag var på intervju hos. Chefen för bemanningsföretaget sa att företaget gått vidare med en annan som INTE har barn för de är rädda att man ska VAB:a mycket. Jag som ALDRIG VAB:at någonsin. Chefen sa att hon jättegärna behåller min CV för jag är "en sån trevlig och underbar människa som kommer göra ett jättebra jobb" men det betalar inte mina räkningar eller hur?

Nu känns hoppet ute. På riktigt. Jag har sökt över 200 jobb,varit på ett par intervjuer men INGENTING. Samtidigt trollar jag fram småpengar för att få ihop till mjölk,smör och bröd. vad ska jag göra? Sluta betala mina räkningar så att vi kan äta?

Är sen med en faktura redan (dagis) det fanns helt enkelt inte pengar till den,så denna månad måste vi betala dubbla,har redan fått hotbrev av kommunen att de stänger av barnen om jag inte betalar den på en gång. HUR ska jag kunna fiska ihop pengar till detta när jag har 0 kronor i inkomst? HUR?

Kronofogden skickade förfrågning till min tidigare arbetsgivare vilket gjorde att jag fick kicken. Detta trots att jag var proaktiv och ringde KFM och ville skicka in lönespecar och arbetsgivarintyg så att de kunde räkna ut på det (det skulle ändå inte kunnas utmäta någonting). Tack för det.

Var medlem i A-kassan och betala avgiften så länge jag jobbade. Sökte om A-kassa men fick NEJ pga "arbetsvillkoret".Jag hade varit arbetslös 1,5 år innan två gånger och DÄRFÖR fick jag nu ingen ersättning. Tack för det.

Har börjat plugga och läser nu 2 ämnen på distans för att få behörighet till universitetet,me fick NEJ av CSN till bidrag för jag har återkravsskuld. Jag har meddelat att jag kan INTE betala återkravet då jag inte har inkomst,och får jag bidrag medans jag faktiskt studerar kan jag börja återbetala om än lite. Detta är överklagat men jag väntar mig ett stort NEJ i bervlådan snart. Tack för det.

VAD MER SKA JAG GÖRA?

Jag var faktiskt på vippen att rösta på moderaterna då jag tycker deras jobbpolitik är bra,men helvete om människor ska straffas på detta sätt "för att få en piska att söka arbete" då kan moderaterna dra åt skogen.

Hade jag fått a-kassa nu hade jag KLARAT mig tills jag fått jobb.Det spelar ingen roll att Reinfeldt beklagar sig över detta, han skrattar gott på väg till banken,medans jag sitter här med en klump i magen och vet inte HUR jag ska göra.

Barnen behöver nya höstskor,byxor och jag vet inte vad. HUR ska jag fixa detta,jag har 270:- kvar.

Det känns som att jag ger upp u. Vita flaggan är uppe,och nu orkar jag inte mer.

Inväntar besked om jobbet

Så har jag varit på intervjun hos företaget jag sökte jobb på. Eftersom så mycket står på spel så var jag otroligt nervös,och hade lite svårt att berätta om mig själv. I efterhand kom jag på 1000 saker jag borde sagt,men inte fick fram.Funderar på att mejla honom och berätta lite mer....

Får väl svar i slutet av veckan.

Väntar på svar från CSN också,då jag påbörjade studier i augusti på distans men fick nekande till studiebidrag pga 2 st återkravsskulder jag inte kunnat betala. Det har gått en månad sedan jag överklagade,och hoppas att de beviljar mig bidraget. Jag studerar 2 ämnen för att få behörighet till universitetet.

Studiebidraget= 2 skolböcker som jag inte kunnat köpa samt höst/vinterkläder till barnen och mig själv! Får jag inte det så blir det trolla igen!

Väntar även på ersättning från ett försäkringsbolag då en telefon jag hade blev stulen (såklart min vanliga otur),och den var värd ganska mycket (fick en iphone av mamma),frågan är dock om de betalar ut i pengar eller med en ny telefon. Pengar vore toppen,men jag tror inte det.

Är så taggad på att få börja jobba,tjäna pengar och kunna börja betala av på mina skulder! Tror inte jag kommer söka skusan,jag tror jag kan fixa att betala av allt på en ca 2 år om jag bara har inkomst! Vill tackla den tjuren i hornen!

Det går bra nu! Eller?

Kom just hem från en arbetsintervju. Jobbet jag VILL ha. Lönen ligger på 18500:- på 75%, jobbet ligger 5 minuters promenadväg från där jag bor.

Chefen sa att hon tyckte MYCKET om mig och ville presentera mig för kunden (bemanningsföretag). Hon skulle presentera mig och 2 st andra tjejer,men jag har förhoppningar!

Finns bara 2 saker som kan sänka mig:

1. Chefen tog mitt personnummer. Min tanke var: Åh nej ska hon ta UC? Hon nämnde ingenting om detta,men varför tog hon annars mitt personnummer? FAN!!!!!!

2. Man måste ha körkort. Jag har bara uppkörningen kvar,men det kostar 1100 att köra upp,pengar jag inte har nu.Men jag får försöka skaka fram detta och köra upp ASAP. Det var dock inte ett jätteproblem eftersom det var på G :)

Tar hon UC är jag RÖKT,och då kommer det kännas som ett hån att jag var sååå nära att få det bästa jobbet för mig och jag kommer antagligen hamna i djup depression då.

Detta jobb skulle vara vår räddning från ekonomisk MISÄR. Jag skulle även kunna betala av på skulder alt. söka SKUSAN.

Frågan är bara hur mycket KFM vill ha från min lön i utmätning när de får nys på att jag har inkomst.

Jag vågar inte vara hoppfull och glad,det går alltid emot mig,men lite glad är jag :)

Den som har han har? Valet 2010

Rött eller blått? Det är stora frågan.Det är inte självklart längre vem som kommer vinna valet i år. Blir inte förvånad om det blir blått igen med en liten touch av Sverigedemokraterna.Läskigt! Har det blivit så dåligt i Sverige att man känner sig så desperat att man måste rösta på Sverigedemokraterna?

Min stora fråga är, vilket parti arbetar för de som inte HAR.Det känns ju väldigt mycket som att de blå har arbetat dessa 4 år med att öka på pengarna i sina plånböcker och fått altanbygget billigare. Visst det är klart det ska löna sig att arbeta,men ska det vara på bekostnad av de som INTE har?

Ska de vara så att de som HAR ska få MER och de som inte har ska få MINDRE? Att det har blivit sämre för de som inte har kan jag själv intyga.Har hört många tragiska livsöden de senaste åren. Ingen A-kassa.Ingen sjukpenning (Cancer?Ut och jobba med dig!)inget bidrag,INGENTING.

Är det rätt?

Även fast mitt förtroende för Mona och de röda inte är på topp så känns det bara mer klarare och klarare för varje dag att min röst blir röd.

Även när jag får ett jobb och inkomst,och även när jag blir skuldfri betalar jag gärna lite extra varje månad för att de som INTE har ska FÅ. Vet inte,kanske bara jag som är dum och naiv. De är väl de med störst ego och "mitt är mitt" mentalitet som har mest.

PS. Kämpar på här,vänder redan kronor fast månaden inte är slut ens. Säljer gamla barnkläder på Tradera för att få ihop mjölkpengar.Men jobb är i sikte,och jag HOPPAS jag får det.DS

Det går lite framåt!

Tack vare en underbar insats från Ulrika,Fattiga Riddare (se länkarna bredvid)ska vi nu få hjälp att överklaga makens avslag på skuldsaneringsavslaget. Guld värt när man inte har kraft nog och förståelse för systemet för att klara av det själv.

Jag ska även skicka in en egen ansökan,även om det troligen blir avslag. Uppmanar verkligen alla som har gamla skulder som man inte klarar av att betala hur man än gör att söka skuldsanering.Det är gratis,och behöver man hjälp med ansökan finns den att få bla hos budgetrådgivaren i kommunen.

Detta har gett mig lite ny energi! Har denna vecka sökt 18 jobb,och hoppas att det ska ge iallafall en intervju snart. Har ju bra erfarenheter inom mitt yrke och bra referenser,så någon gång måste det ge utdelning. Har även börjat studera för att få behörighet till universitetet. Vill läsa till socionom för att kunna jobba inom socialtjänsten. När jag säger det för mig själv tänker jag ibland "Vem är du som ska jobba med sådant som inte ens lyckats ta hand om din egen ekonomi", men varför skulle jag inte kunna det? Jag om någon vet hur det är att vara i en utsatt situation,jag är inte dum i huvudet,jag hamnade bara i skiten i en gång,och gör allt för att ordna situationen,jag är inte olämplig alls!

Har uppkörning för körkort på måndag,klarade teoriprovet förra veckan. Klarar jag uppkörningen öppnar det fler dörrar för mig,då vissa tjänster kräver körkort,och jag kan bli mer flexibel och söka jobb som ligger lite längre bort. Älskade mamma betalade alla avgifter för körkortet som en födelsedagspresent till mig.


Fick även ett presentkort till Skansen av min syster,så imorgon åker vi till Skansen med barnen och tittar på alla djuren och lyssnar på alla artister som uppträder.

Det är ett rent helvete när man faller mellan stolarna i samhället,och inte får a-kassa,csn,sjukbidrag etc,för då har man inga pengar alls att klara sig med tills man kan försörja sig själv,det måste bli en ändring där!

Det finns ett litet ljus därborta,och jag lovar det finns där för alla,hur svart det än ser ut!

Avslag på avslag på avslag

Hade för någon månad sedan skickat in en begäran om att en skuld skulle preskiberas från 2004 som ligger hos KFM. Denna skuld var ej skatt eller bankskuld och då jag inte fått krav eller dyl från företaget sedan 2004 så antog jag att den var preskiberad. Men det tyckte inte KFM utan fick idag ett besked om AVSLAG. Jag har inte ens läst igenom grunderna för avslaget för att det är helt enkelt inte någon mening med det.

Senaste månaden har jag fått avslag på A-kassa, CSN, Skuldsanering (det var iof makens men ändå), alla jobb jag sökt och nu på detta.

På allvar,jag vet inte om jag ska skratta eller vad. Hela min tillvaro går ut på att trolla. Trolla fram pengar,trolla fram mat,trolla fram allt! Jag borde fan i mig söka jobb på cirkus som trollkonstnär "Titta här är en till 20:a från ingenstans"

Idag trollade jag fram 39:- i form av pantburkar vi hade hemma,gick och köpte mjölk och bröd och så kommer jag till kassan och så blir det 41:- så jag fick tralla hem leta upp 2:- och gå tillbaka till affären och ge dom och ta mjölken.På vägen hem sa jag högt "jag orkar inte med detta liv längre"

Sonen är bjuden på kalas imorgon och han tar för givet att han ska gå så det blir intressant att se hur jag ska trolla fram en present han kan ta med sig.

Barnbidraget kommer om 2 dagar men mer än hälften försvinner till 2 viktiga räkningar (dagis och el så jag vet att det är betalt) sen är jag skyldig mamma en 1000:- lapp jag måste betala tillbaka för hederns skull...

Det jobbigaste av allt är att vi har 107.000:- sparade pengar hos JAK,men dessa kan vi inte få ut förens lånet är slutbetalt,vilket sker 2021. Vi har visserligen fått befrielse från att betala lånet nu när jag är arbetslös,men att veta att man har sparade pengar känns som skit nu!

FY vad negativ jag låter,jag vet. Det är tufft men jag måste fixa detta,tack gode gud för mina tre underbara barn,annars hade jag inte orkat!

Avslag på skuldsaneringen

Så fick min make igår ett beslut om avslag på sin skuldsaneringsansökan.

RIDÅ.

Han uppfyllde alla krav,men de avslog pga att JAG inte har någon inkomst. Jag undrar om detta verkligen kan stämma, han arbetar ju och har inkomst,varför ska hans öde ligga i MINA händer? Tänk om jag väljer att aldrig mer arbeta,ska detta då göra så att han inte får igenom sin ansökan?

Hela avslaget var luddigt skrivet,väldigt felstavat så jag misstänker att det är någon sommarvikarie som var sugen på glass som bara skrev ner avslaget snabbt.

Vi kommer skicka in en överklagan,men det känns ganska hopplöst. Jag överklagar hit och dit men det är ALLTID nej.Nej nej nej.

Jag går på intervjuer varje vecka,men i slutändan är det nej nej nej.Får jag arbete kan jag ge mig f-n på att KFM drar hela lönen från mig för att betala räntor till inkassobolagen.

Jag har mycket goda referenser, har utbildning för de yrken jag söker jobb på och jag vet hur man beter sig på intervjuer,så det känns ganska nedslående att aldrig få ett jobb.

Just nu känns det faktiskt som att vi vill flytta till Afrika och plocka kokosnötter i resten av vårt liv.

Jag vet varken ut eller in!

Luspank

Det är den 9:e i månaden och jag är LUSPANK. Jag har 8:- kvar. 2 veckor tills barnbidraget.

Dottern blev sjuk och mycket av de sista pengarna vi hade gick till mediciner till henne,och nu är pengarna slut.

maken fick ut 15.000:- och jag 3500:- i barnbidrag. Dessa gick oavkortat till räkningar,fulltank och en fyllning av frys och kyl.

Vi hade ju månaden innan tagit ett sms lån för att kunna äta på 2000:- och betalade in 2500:- på det. Sedan hade vi bilskatt, el,hyra,telefon,dagis/fritids etc etc.

Vi tog ett sms:lån redan den 1:a i månaden för att kunna betala en räkning som halkat efter,och den ska betalas nu i slutet av månaden. Vi tar alltså inte flera sms lån utan bara ett,men det är skamligt nog.

Hur vi ska klara oss i 2 veckor till är för mig ett under. Visst,jag kan fråga mamma,men jag vägrar. Hon har gett oss så mycket genom åren att det lätt är 6 siffrigt belopp. Häromdagen sa hon utan att tänka sig för att mina systrar är så duktiga med pengar och har aldrig behövt låna. Detta så hon inte för att vara elak,utan det bara slank ur henne och hon tillade att "alla hennes döttrar är väldigt duktiga och hon är stolt över oss" men det tog i hjärtat.

Har lagt ut vår sängram på blocket men den verkar inte gå ut. Har inget annat att sälja,jag har bara det nödvändigaste hemma.

Visst man kan gå till kyrkan,soc jag vet. men det känns inte rätt. Visst jag har ingen inkomst men vi har faktiskt inkomster och det känns inte rätt att gå och be om pengar för tt de inte räcker.

Vi borde sälja bilen och ta en billigare,men min make kör varje dag i natten till jobbet och det känns viktigt att han kör någonting bra. Det är ingen Merca 2010 men det är en bil från 2001,och den kostar ju en del.

Gud,jag måste bara få ett jobb snart,jag har varit på 100 och 100 intervjuer, NÄR ska det ge sig?

ÅNGEST

Har inte skrivit på ett tag nu. Har försökt koppla bort allt vad skulder heter och försökt njuta av sommaren. Men vädret blev dåligt, vi blev sjuka och nu sitter man här som vanligt utan pengar och tro på framtiden. Det är svårt att vara positiv ibland när allt går emot. Man tänker, när ska det bli min tur?

Letar jobb med ljus och lykta,men det har hittills bara resulterat i många intervjuer,inget jobb. Vi lever på småkronor och sms-lån. Helt fruktansvärt med sms-lån men vi har fått lov att ta ett varje månad och betala in det när pengarna trillar in och sen få ta det igen. Det är skamligt att göra det,men alternativet är att sitta utan mat.

Många nätter har jag haft ångest och grämt mig över hela situationen. VARFÖR var vi tvungna att starta upp det j-a företaget som visserligen försörjde oss i 3 år men som nu har skuldsatt oss i 5 år.

Jag ser på andra som har jobb,pengar,är skuldfria och kan handla mat utan att vända på kronorna,resa på semester.

Å ena sidan gör det mig deprimerad,å andra sidan sporrar det mig.

Jag ska fixa detta här!

Sommaren rullar på

Sommaren rullar på med underbart väder,det får man faktiskt njuta av som skuldsatt också :)

Vi har hittat ett perfekt badställe dit vi åker var och varannan dag och njuter. Vi har med oss mat och fika,men ungarna får nån glass här och där också, trots att vi bara har 900:- tills barnbidraget kommer om 2 veckor.

Det är tufft,och varje krona diskuteras innan den sätts i rullning,men vi är så vana vid det att det inte känns konstigt,om än jobbigt.

Söker jobb som en tok,men inget har resulterat i någonting ännu.Grämer mig fortfarande över Unionen som vägrar mig grundersättningen pga av arbetsvillkoret. Dessa 4000:- hade räddat oss totalt.

Går hela tiden och drömmer om vad jag vill köpa och vilka skulder jag vill börja betala när jag får en inkomst. Roligt att drömma ibland,frustrerande att inte kunna göra något.

Dottern åker iväg med sin mormor om en vecka utomlands och vi kan inte ens skicka med en 100 lapp som fickpengar,trots att min mamma sagt att det är inte nödvändigt. Dottern vill ha med sig 500:-,och förstår inte att det inte är möjligt för oss just nu.Känns jobbigt!

Väntar fortfarande på makens svar på skusan ansökan. Vi skickade in i april,lämnade in kompletterande uppgifter i maj och väntar fortfarande. Det vore en sån total lättnad för oss om åtminstone en av oss kunde bli garanterad skuldfri inom 5 år. Då skulle man ha mer energi att satsa på att betala av mina skulder också.

Vi fortsätter att njuta av sommaren,det kan ingen ta ifrån oss! Eller jo....I förrgår morse knackar det på dörren vid 8:45 men vi sov så vi öppnade inte. Fick en underbar liten lapp av en delgivningsman som vill delge mig. UNDERBART.

Känns jobbigt,men tack vare forumet Fattiga Riddare har jag fått kunskap om att jag är inte tvingad att skriva under något alls,utan jag kan i princip bara säga NEJ och smälla igen dörren,och det kommer jag göra.

Bara en jobbig känsla av att någon är "ute efter mig" bara, men jag ska inte låta honom förstöra mitt glada humör,NEJ!

Att vara skuldsatt förälder

Det är inte lätt att vara förälder och vara skuldsatt. De som är "skuldfria" (sätter detta inom " tecken,för alla har ju skulder,nu menar jag de som klarar av att betala på dom) tycker att det är ens ansvar som förälder att hålla koll på sin ekonomi. Visst det är helt korrekt,men det kan hända saker som gör att man helt enkelt hamnar i skiten.

Vi försökte försörja oss genom eget företag för att ha mer tid till barnen,och det gick bra i ett par år tills smällen kom. Nu gäller det att göra det bästa av det.

Jag har alltid prioriterat barnen,de har alltid fått det de BEHÖVER,dock inte alltid det de vill HA.

Häromdagen kom sonen och var ledsen för han ville ha en nintendo ds som "alla andra har"!, men just nu har jag inte den ekonomiska möjligheten att köpa en sån till honom. Jag fick jättedåligt samvete och mådde dåligt,tills min mamma sa till mig att, herregud,barn ska inte få allt de vill ha. Vill du verkligen ha bortskämda barn som bara vill ha och ha och ha.

Och det låter gammalmodigt men det är så rätt. Mina föräldrar hade bra med pengar när jag var mindre,men inte fasiken fick jag allt jag pekade på. Jag hade ett par leksaker som jag vårdade ömt. Nuförtiden ska barnen bara ha och ha,men de värdesätter inte det de får.

Så vi har kommit fram till att sonen ska spara ihop hälften själv med sin månadspeng,jobba lite extra hemma och då kan han få nintendo ds. Då har jag tid att spara ihop andra halvan själv. Egentligen borde alla barn få göra så,men idag är det inte självklart,då föräldrar är borta från sina barn största delen av dagen och köper prylar för att döva samvetet.

Visst,mina barn har inte allt, men de har fått något annat som inte kan köpas för pegar: TID!

När jag får ett jobb.....

Har bara varit arbetslös 3 månader nu men det känns som en livstid. Pengarna är slut,men jag ger inte upp förren jag får ett arbete. Inkomst är den enda vägen ut ur skuldträsket. Min stora oro är att samma sak ska upprepa sig igen, att jag får kicken så fort kronofogden skickar in löneutmätningspapper till arbetsgivaren.

Det första jag ska göra när jag får en inkomst är att starta upp små avbetalningsplaner på de skulder som ligger hos olle,bara för att hålla dom i schack så de inte söker utmätning.Visst det är ingen garanti att de inte gör det, men det är större chans att dom inte gör det om de får lite stålar varje månad.

Sedan ska jag köpa mig kläder. Och fina skor. Jag ska spara pengar så att vi kan resa iväg nästa sommar.

För faktum är att får jag ett jobb så fixar jag allt det. Förra året när jag hade arbete betalade jag av småskulder, vi reste utomlands och jag kunde köpa kläder till mig själv. Vi behöver en inkomst till för att kunna leva som alla andra. Det gäller bara att planera smart och hålla hoppet uppe,annars kan det vara så lätt att bara dyka ner i skiten när man får bakslag.

Har jag arbete kan jag även söka om skuldsanering,och då se fram emot att bli skuldfri!

Jag KOMMER att få ett jobb,och det KOMMER att bli bättre.

Nu tar jag en dag i taget,och trollar tills dess att jag får ett jobb.

Ännu en sommar som skuldsatt

Sommarlov. Jippi! Eller? Det är allra värst att vara skuldsatt runt sommar och jul.

Jag har varit på ett 20-tal intervjuer men ingenting har hittills lett till något, och A-kassa får jag inte.

Så denna månad får vi återigen leva på mannens lön och barnbidraget. Mannen har inte kunnat jobbat över pga att han opererat foten,men han har varit på jobbet VARJE dag trots smärtor och trots att läkaren insisterade på 2 veckors sjukskrivning. Råd att vara hemma har man inte.

Så denna månad blir det till att trolla igen! På en lön ska vi kunna betala räkningar,göra något roligt för barnen på sommarlovet och äta och tanka. Dessutom behöver sonen verkligen en ny säng då han fortfarande sover i en liten växasäng och han kan inte ens ligga raklång längre. Ibland önskar jag att jag var Joe Labero. Eller bara vara den där som det plötsligt händer för.

Vi räknar med att mannen får ut 17.000:- Med barnbidraget blir det 20.000. Visst det låter kanske inte så "fattigt" men vi har räkningar på 14.000 (sms-lånet inräknat) och på 6000:- ska vi äta,ha "roligt" och tanka på i en hel månad.

Äldsta dottern åker på semester med mormor sin (ngt som hon betalade) så då är pressen extra stor att vi måste göra något med de andra 2 för att de inte ska känna sig orättvist behandlade....

Jag vet inte hur vi ska trolla med detta,men jag gissar på att vi måste ta ett sms-lån innan den 10:e :/

Idag åker vi iallafall och hämtar en säng till sonen som vi hittat på blocket. En jättefin vuxensäng med ny madrass för 500:- från Blocket. Tur att det finns människor som "bara vill bli av med saker".

Jag förstår fortfarande inte varför jag inte kunnat få grundersättningen av a-kassan.

Jag jobbade ett helt år,betalade a-kassa avgiften och nu letar jag jobb som en galning. VARFÖR? Jo för att på deras lilla papper har jag inte uppfyllt arbetsvillkoret.

Dessa 4000:- hade räddat oss totalt.

Men men, nu gäller det om sagt var att trolla! Abrakadabra.....

Länk till toppenbra inlägg

Läs detta inlägg av bloggaren NoCash. Suveränt skrivet om hur det fungerar med inkassoverksamhet odyl!

http://nocashismyname.blogspot.com/2010_06_01_archive.html

SMS lån

Så har man kommit till den punkten på månaden där pengarna är helt slut.Hade jag fått A-kassa hade det inte varit så. Både jag och maken har 0:-. Visst vi har frysen och kylen proppfulla,räkningarna är betalda,men vi har inga pengar alls.

Hade jag haft kapitalvaror hade jag sålt av dessa,men jag har inget värt att sälja. Visst vi har en 42 tums platt tv, men den fick vi i present av makens bror och det känns inte rätt att sälja den,han köpte den till oss för att vi skulle ha en schysst tv (tyckte han ) så det skulle inte kännas bra att göra sig av med den.

Jag skulle kunna be min mamma om ett litet "bidrag" men jag har fått så mycket pengar av henne,plus att hon köpt en splitterny säng till oss med nya madrasser (hon köpte den när jag fick ryggskott av vår gamla skitsäng)så det känns inte bra att fråga efter en tusing. Dessutom har hon köpt flygbiljetter till dottern som följer med henne på semester.

Vad gör man då? Jo vi har idag tagit ett sms lån. Jag vet, sms lån är SKIT. Det är dåliga villkor,skitdyr avgift etc, Men vad gör man? Vi MÅSTE ha lite pengar i fickan för att kunna köpa mjölk,tanka etc. Vi har använt oss av denna tjänst många gånger innan,dock bara av ett enda företag och aldrig på mer än 2000:- och vi har alltid betalt in det korrekt.

Problemet är ju att när man får inkomsterna så betalar man in denna extrautgift på 2500:- (om man lånar 2000:-) och då har man ju 2500:- mindre i inkomst varför man återigen måste sms låna.

Det är nog så många som hamnat i skuldfällan hankar sig fram,genom många små sms lån som kostar mycket. En dag sitter man där och ska betala av 4-5 st sms lån på 2500:- st och då skiter det sig. Jag har hört många som inte kunnat betalt hyran och då tagit en 2-3 sms lån för att kunna göra det,och sedan inte har råd att betala tillbaka,men då sitter de hellre i den skiten än att få hyresskuld,för idag ryker du direkt om du blir sen med hyran.

Jag tycker att sms lån ska förbjudas just eftersom det är så vansinnigt lätt att hamna där och för att det är FÖR enkelt att få ett lån. Jag idag som har skulder hos KFM får sms lån för att jag är tidigare kund och alltid skött mig,men borde jag egentligen fått det? NEJ. Jag har 0:- i inkomst och skulder över öronen,men det är igen som kollat upp det alls.

Just idag är jag ju tacksam att jag kunnat ta det, men jag tycker ändå att det borde förbjudas.

Man funderar lite på vad det är som gör att dessa tjänster finns (för att det tydligen finns en efterfrågan) och varför människor måste låna en tusing eller två? Är det enbart pga dålig ekonomi? Eller att man inte kan vänta 3 dagar tills man får lön?

Jag röstar på hårdare regler vad gäller blancolån,utan någon säkerhet!

Jag var idag på e intervju för ett jobb på deltid som jag hoppas få,så vi slipper ta dessa äckliga sms lån. Jag hoppas att det gick bra.Jag vill få en inkomst och ta mig UR denna skuldsatthet och utanförskap. IDAG!

AVSLAG

Jaha så fick man AVSLAG på överklagan om att få a-kassa. AVSLAG pga det är 1 månad som fattas då jag var arbetslös. Jag hade alltså jobbat 11 månader, men 1 månad fattades så jag får 0:-.

Känns som hela mitt liv är ett enda stort AVSLAG.

Nytt jobb? AVSLAG
Hyreskontrakt på lägenhet? AVSLAG
Skuldsanering? AVSLAG
Lån för att betala skulder? AVSLAG
Ett fjärde barn? AVSLAG
A-kassa? AVSLAG

Om jag fan inte ens kan få 4000:- jävla småpengar netto,hur fan har de tänkt att jag ska överleva? Vill de skapa människor med skulder? Hade jag inte haft skulder innan hade jag säkerligen fått det nu.

Eller vill de bara ge mig en spark i baken så jag ska bli mer motiverad att söka/få jobb? Hallå jag FÖRSÖKER för fan.....

Nästa månad ska bli MYCKET spännande....

Till råga på allt har mannen opererat foten och hans farbror dog igår,så han kommer inte kunna jobba något extra....om ens alls på några veckor....

Nu drar jag något gammalt över mig :(

Överleva denna månad också

Ännu en till månad med bara en lön. Jag har ju blivit nekad A-kassa pga att jag endast jobbat 50% det senaste året. Skickade in en överklagan med motiveringen att jag endast söker grundbeloppet på 320:-/dag. Jag söker alltså inte inkomstbaserad a-kassa. Jag vet inte om det spelar någon roll,har aldrig haft a-kassa förut, men det kostar ingenting att försöka. Troligen blir jag NEKAD igen med stora bokstäver, men då har jag iaf försökt.

Letar jobb och har varit på ett flertal intervjuer,och har blivit erbjuden jobb,men tyvärr har det inte vart något som passat mig. Inte så att jag är kräsen, men det har varit tokiga arbetstider som inte går ihop med lämningar/hämtningar eller alltför långa restider.

Just eftersom jag lider av panikångest kan jag inte ha för lång restid,har provat och det har alltid slutat med att jag fått säga upp mig efter ett par månader för att jag fixar inte så långa resor.

Men jag är positiv! Det kommer att ordna sig.

Denna månaden fick maken ut ganska bra lön så vi klarar oss nätt och jämt månaden ut, tack vare att han jobbat mycket extra. Dessvärre var vi tvungna att betala en reparation på bilen, nya fotbollskläder till sonen och annat så vi har inte mycket att röra oss med.Men räkningarna är betalda,frysen är fulladdad och vi har lyckats köpa nya sommarkläder till barnen på secondhand billigt.

Jag har ALLTID dissat secondhand tills min mamma drog mig dit. Det fanns hur mycket fina märkeskläder med prislappar på tom. ,för en liten peng, och barnen fick både adidas,nike och dyl för småpengar, så dom var strålande glada. Poolen är fylld, grillen är ute och barnen bara älskar att leka ute på altanen.

Att jag själv inte har sommarskor eller ens snygga sommarkläder spelar inte större roll,jag är nöjd med att vi fixar räkningarna,maten och grejjer till barnen. Naken är man dock lika snygg så jag får köra på det då :D

Nu ser vi fram emot att mannen kommer få skuldsanering (jag hoppas innerligt) så vi har något att se fram emot.

Sen är det väl bara för mig att hoppas på ett jobb så att även jag kan bli skuldfri.

Det kommer ordna sig! Varför är jag så positiv?

Jag har gjort mig av med alla energitjuvar (se tidigare inlägg). Har avböjt umgänge helt med dessa narcisister,och jag mår så bra!!!!! Jag bestämmer själv över vem jag vill umgås med och vad jag vill göra!

DET är frihet mina vänner!

Svar på skuldsanering

Min make fick idag svar på sin skusan ansökan. De behövde lite kompletteringar. Detta ser jag som positivt! Hade det varit avslag hade det vart ett nej direkt.

Jag tror faktiskt han får skusan. Gud vad glad jag blir då för hans skull.En stor börda som lossnar från hans axlar.

Gällande mig själv så har jag faktiskt dragit tillbaka min ansökan. Varför? Jag har inget jobb, ingen a-kassa INGENTING och vet därför att jag kommer få avslag,just för att jag är ung och för att jag kan komma att få inkomster.

Nu kommer jag eventuellt bli sjukskriven 50% pga min panikångest och svår magkatarr. Det skulle underlätta för mig,eftersom jag har svårt att arbeta heltid just pga dessa åkommor. Blir jag det så söker jag ett deltidsjobb,och DÅ kan jag få skusan. Blir jag inte sjukskriven 50% så får jag väl ta ett deltidsjobb och försöka göra små avbetalningar här och där,eller vänta tills maken är fri och då får vi ta ett lån då och lösa mitt. Det ordnar sig.Huvudsaken är att man har kontroll över sin situation,inga oöppnade brev,inte drar på sig fler skulder och gör sitt bästa!

Jag känner mig väldigt positiv faktiskt. Det ORDNAR sig!

Försöker just nu att preska bort en skuld på ca 30.000 som jag VET är preskad. Har igår skickat in papper till KFM,och hoppas det går smidigt :)

Har även skickat in en överklagan till Unionen, jag tycker jag har rätt att få grundbeloppet,jag har ju varit medlem i 6 månader,har jobbat 1 år även fast det bara var deltid. Skulle jag få dessa dryga 4000:- skulle det förbättra vår ekonomi väldigt mycket,jag skulle kunna betala av lite småskulder också. Men vad jag tycker och känner spelar ju egentligen ingen roll...

Bort med energitjuvar!!!

En energitjuv. En människa som du kanske umgås med, är vän med,eller bara träffar på ibland. En människa som TAR din energi.

Jag har haft en människa i min umgängeskrets som verkligen TAR min energi. Efter att jag träffat henne har jag blivit trött, tyckt att jag var värdelös,klankat ner på mig själv och legat sömnlös fler nätter efteråt.Har skrivit om henne innan. Hon lever på att trycka ner andra genom att förhöja sig själv. Hon dömer andra efter materiella saker och vill ha 100% uppmärksamhet jämt.

Vi var bjuda hemma hos henne igår,och jag våndades. Jag ville inte gå. Jag tänkte att vi går iallafall,jag får härda ut, vi "måste". Men sedan sa jag till mig själv att: NEJ. Jag tänker inte längre umgås med energitjuvar. Varför ska jag behöva umgås med någon som inte ge mer något alls, någon som får mig att må dåligt. VARFÖR?

Så vi gick inte, istället bjöd vi hem vänner på grillning och hade det UNDERBART trevligt. Vi skrattade,pratade, åt och umgicks. Och jag mådde SÅ BRA.

Jag kommer inte längre en enda dag umgås med någon som TAR min energi.

Gör dig av med DIN energitjuv NU!

Bra artikel gällande gäldenärer/inkassobolag

http://www.arbetaren.se/articles/inrikes20100519-9


Bra artikel där man (till skillnad från Katarina Brännströms artikel, se tidigare inlägg) samlat fakta från båda "parterna".

Civilutskott i riksdagen, vilka pajjaser!

http://moderatacivilkommitten.wordpress.com/2010/05/17/nytt-rekord-pa-avskrivna-skulder/#comments

En politiker i riksdagens civilutskott (M) har ÄNNU en gång lyckats göra bort sig.

Här tänker hon,Katarina Brännström,att hon ska vara duktig och göra något för lönen(som vi alla betalar via skattepengar)så då väljer hon att skriva ett inlägg gällande avskrivna skulder i Sverige. katarina har även tidigare skrivit om ämnet överskuldsättning, det verkar som att hon ville "fördjupa" sig i detta lite,eller förlåt,jag menar att hon ville låtsas fördjupa sig lite i detta.

Hon vill i detta inlägg peka på att i Sverige minnsan, där skrivs massor av skulder av, fy skäms på er skuldsatta som inte gör rätt för sig.

Men vet hon inte att bland alla dessa skulder som uppges i rapporten ingår även företagskonkurser etc? Juridiska personer!

Vem använder Katarina som källa? INTRUM JUSTITIA, ett av Sveriges största (också ett av de fulaste) inkassobolag. Det hade varit ok, om hon läst Intrums olika rapporter, OCH läsa den andra rapporter OCKSÅ,i samma ämne och utav det jämföra, ta reda på FAKTA och sedan analysera och SEN skriva ett utlåtande efter det.

Om Philip Morris ger henne en rapport om att det är bra att röka, skulle hon publicera den också,och säga att det han säger är riktigt,UTAN att höra med läkare etc innan?

Katarina bör syssla med andra saker. Eftersom hon skriver mycket om skuldsättning (fast hon inte har någon kunskap i ämnet alls,förutom att hon gick i borgen för en släkting som hade skulder???) borde tyda på ett intresse för frågan. Trodde jag först.

Men nu inser jag att hon bara ville göra nåt "typ" för att redovisa för sin chef,och valde då att ta en liten undersökning från Intrum och kommentera den. Inte visste väl hon att många skulle skriva tillbaka,många skuldsatta som har mer kunskap än Katarina någonsin kommer få.

Jag har inget emot Katarina personligen,känner inte henne, men sitter man som politiker och väljer att fördjupa sig litegrann i överskuldsättning får man fasiken prestera lite bättre än så,för guds skull.

Jag är så j-a trött på alla politiker som sitter och låtsas förstå,låtsas jobba för något,men sedan går hem och sitter på sin ROT altan med sin RUT barnflicka och planerar semstern i Thailand.

VAR ÄR ENGAGEMANGET? var är mänskligheten? Vad f-n är det så j-a svårt för?

Har DU skulder?

Det var en av frågorna på intervjun idag. Vi kom in på det när vi pratade om att jag hade haft ett eget företag, och jag berättade om hur det var och vilka erfarneheter jag hade fått. Sedan berättade jag att vi avvecklade företaget,och då fick jag frågan "så du fick inga skulder?". Av nån konstig anledningen flög det ur ett NEJ från mig.

Jag tänkte som så att säger jag att jag har det,kan jag glömma jobbet på en gång. Men säger jag att jag inte har det så kanske,kanske de går på mitt ord och inte kollar upp något.

Jag såg på chefen där att hon inte var nåt fan av en skuldsatt, även fast jag skulle göra ett toppenjobb. Man kan ju inte göra ett bra jobb om man har skulder,eller hur? Man kanske börjar stjäla pennor och sudd från kontoret och kränger dom på svarta marknaden, för att är man skuldsatt är man kriminell,eller hur? Det känns så i allafall.

Nu har jag iaf en annan intervju på gång också ifall detta skiter sig, så det känns positivt! Jag har ju alltid förstått att vägen UT ur skuldträsket är ett fast heltidsjobb,men det har inte varit lätt alla gånger att ens ansöka om ett sådant då man vet att de antingen tar UC eller så rotar KFM hos dom så man får sparken.

Nu ska jag inte ge upp,jag ska söka tills jag får!

UC, 3 års straff

Jag har aldrig förstått varför det står kvar anmärkningar i UC i TRE år EFTER att skulden betalats? Varför?

Kan det vara för att människor ska ha en hög betalningsmoral? Att om man vet att man straffas så länge så ska man sköta sig? Min erfarenhet är att de flesta skuldsatta inte har dålig betalningsmoral på det sättet att man plötsligt en dag skiter i att betala sina kostnader och gör annat för pengarna istället. Man betalar inte för att man inte KAN. Oftast ligger arbetslöshet,sjukdom,skilsmässor o.dyl bakom.

Skulle folket plötsligt sluta att betala för att anmärkningarna går bort på en gång? Nej, såklart inte.

Blir man svårt skuldsatt i dagens läge som det ser ut nu,är det ganska lätt att bara förlora sig i det,och tänka att det spelar ingen roll om jag betalar lite,så mycket jag kan, varje månad för att inkassobolagets räntor tickar på i skenande fart, KFM kollar inte upp att skulden som skickas in är riktig och man är stämplad i många år efter att man betalt sina skulder.

Man måste vänta flera år innan man kan söka skuldsanering för att skulderna måste vara gamla. Man känner sig alltså inte så motiverad att verkligen försöka ta sig fram när man väl sitter där bland skulderna.

Jag tycker att att en betalningsanmärkning ska försvinna månaden efter att skulden är betald. Är skulden betald så ÄR den, det finns inget skäl till att man ska straffas i flera år efter att man "gjort rätt för sig".

Har olyckan vänt?

De hörde av sig från arbetet jag sökte och sa att jag har gått vidare i urvalsprocessen! Jag ska få träffa chefen på bolaget nästa vecka. De skulle kolla mina referenser,men det borde inte vara några problem där. Verkar inte som att de ska göra UC, de har inte informerat om det iallafall.

Går allt vägen så får jag ett nytt,fast heltidsjobb och börjar om 3 veckor.

Det låter lite för bra för att vara sant. Jag skulle kunna betala av på mina skulder,skulle kunna leva, äta ordentligt, åka på semester, LEVA.

Detta som de flesta andra skuldfria människorna gör varje dag utan att tänka på.

Har ni skuldsatta tänkt på det? Man drömmer om att vara skuldfri, att kunna handla mat den 18:e i månaden utan att vända på kronan. Man skulle kunna spara ihop till en semester, kunna köpa snygga kläder man skulle kunna SPARA pengar.Inte få fönsterkuvert varje dag!!!!

Detta är en dröm man drömmer som skuldsatt, något som de som inte är skuldsatta gör varje dag, och tom klagar på! "Åhhh det är sååå jobbigt att jobba, åhhhhh jag köpte ett par nya märkesjeans men dom var inte så snygga på, åhhhh ska vi åka till korfu eller kreta"

Jag vill ta kontrollen över mitt liv!

Mitt mål nu är att landa det här jobbet, och göra upp en lista för hur jag ska betala av mina skulder så effektivt som möjligt.

Håll tummarna!!!

Det känns bra!

Så nu har jag varit på arbetsintervju för ett jobb som jag väldigt gärna vill ha. Intervjun gick jättebra och rekryteraren sa direkt att jag var mest kvalificerad och att hon såg mig passa för tjänsten.

Nu återstår bara att träffa chefen som ska bestämma om det blir jag eller nån av de andra sökande.

Får jag detta jobb har jag en helt ok månadslön. Jag kan börja betala av på mina skulder (dvs skynda mig att betala av de på KFM innan de sniffar upp var jag jobbar och söker om utmätning av lön så man får sparken).

Då kommer vi även få råd att kunna köpa mat, kläder, göra aktiviteter utan att behöva vända på på slantarna, herregud jag skulle tom ha råd att gå till tandläkaren!

VARFÖR har jag då inte jobbat heltid innan? Jag har delvis varit så psykiskt nedbruten av att vara skuldsatt och satt utanför samhället,att det har känts som en mil lång väg tillbaka. Jag har fått fysiska åkommor som har gjort att jag inte kunnat arbeta.

Dessutom har KFM flera gånger sett till att ta både mitt hus, min värdighet och rotat hos mina tidigare arbetsgivare så jag fått sparken. Visst det är MINA skulder, men att se till att människor blir vräkta och av med jobbet gynnar ingen.

Därför måste jag förhindra detta igen om jag får detta arbete.

Det enda jag kan komma att tänka på nu är att de gör en UC och säger att nej, du har amärkningar.

Men just nu känns det bra.

Var på släktträff för min makes släkt igår. Det var riktigt komiskt. Hans bröders två fruar är kapitalister ut i fingerspetsarna.

De satt hela kvällen och munhöggs med varandra om vems soffa som var dyrast,vems säng som kostade mest,vem som hade bäst och dyrast SAKER.

De pratade inte en enda gång om det som händer i världen, inte en gång frågade de varandra hur de mår.

För bara ett par veckor sedan hade jag blivit avundsjuk och tänkt att jag vill också ha alla dessa saker. Men jag har något som är viktigare och det är medmänsklighet,och det kände jag igår. Jag är en människa som bryr sig om andra,som är tacksam för det jag har och som vill att ALLA ska ha det bra, och det mina vänner kostar ingenting!

Jag ser ljuset!

Jag har muttrat,surat och grinat de senaste veckorna. Varit en riktig drake. Varför? Jag är så UTLED på att vara skuldsatt och arbetslös. Att aldrig ha råd med någonting!

Har inte varit motiverad att ens söka arbete eftersom jag vet att KFM direkt drar hela min lön till att betala inkassobolagens räntor.

Men idag så registrerade jag mig ändå på diverse bemanningsföretags hemsidor för att jag är utled på att dra här hemma och tjafsa med familjen.

Jag fick napp på en gång, har redan en intervju bokad imorgon, och nu känns det lite ljust faktiskt!

Inte säkert att jag får just det jobbet, men jag har fått lite motivation! Vägen tillbaka måste ändå vara en fast inkomst.

Om jag fixar heltidsarbete och KFM inte rör något,då kan jag leva bra,t.o.m gott!

Så hur ska jag isåfall undvika att KFM rör pengarna?

Jo,har jag arbete så har jag utrymme för avbetalningar. Jag kan då fixa avbetalningar med inkassobolagen mot att de drar tillbaka skulden från KFM, och då kommer de inte att söka utmäting av min lön.

Nu kanske jag är lite för positiv, att deala med drakar är inte lätt,men det måste gå,jag måste försöka!

Så nu hoppas jag på positivt utslag imorgon,att jag faktiskt får ett heltidsjobb. Det enda som kan slå i käppen är att de tar en UC och säger "tack men nej tack", och det är inte helt osannolikt.

Men nu tar vi en dag i taget,och koncentrerar oss på att ge en bra intervju!

Återkommer!

Jag ger upp!

Fick idag besked av min a-kassa (Unionen) att jag inte kommer få A-kassa.

Anledning? Jag jobbade bara 50% under ett år samt att jag var arbetslös/föräldraledig ett år INNAN jag blev arbetslös.

Varför jobbade jag bara 50%? Det var det jobbet som fanns. Bättre 50% än 0% tänkte jag. Jag hade ju jobbat kvar där om inte KFM hade rotat hos min arbetsgivare med löneutmätning (trots att de fick alla mina lönespec. etc.)

Sedan att jag var arbetslös/föräldraledig ett år innan,vad spelar det för roll? Vad är det här för sjukt system?

Jag jobbade 50%, det fans ingen möjlighet att gå upp ens till 75%, var medlem i a-kassan sedan jag började arbeta och jobbade där i ett år.


Jag får inte ens garantibeloppet! Jag vet inte om jag öht har rätt till det,jag ORKAR INTE läsa igenom alla villkor och regler och lagar för jag fattar faktiskt ingenting.

Visst kommer jag skicka in en liten överklagan. Vad den ska grunda på vet jag inte, mina känslor och tycken? Det kommer man inte långt på.

Jag trodde faktiskt på fulla allvar att jag skulle få garantiersättning, dvs max 320 kr/dag, men NEJ det går inte.

Så nu ska jag leva på bara barnbidraget. F***ng underbart.Tur att maken min har arbete och schysst lön, annars hade det varit mer än kört.

Vi kommer att kunna betala räkningar och äta,inte mycket mer än det.

Just nu känns det som att jag ger upp. På riktigt.

Vi har pratat tidigare om att flytta utomlands, mi make har grekiskt ursprung, och nu känns det som att vi kommer kanske försöka med detta.

Jag fixar inte att ha det såhär.

Skuldsattas hälsa

Att människor som är skuldsatta får sämre hälsa är bevisat i undersökningar. Jag kommer inte att rabbla statistik etc här,utan jag skriver bara direkt vad jag tycker och har upplevt.

Innan jag blev skuldsatt hade jag inga sjukdomar förutom lite magkatarr som jag hade känningar av då jag åt stark mat.

Efter att jag blev skuldsatt (jag var då 24 år ung) förvärrades min magkatarr, jag fick även IBS(irriterad tarm)frozen shoulders (stela muskler i axlar), migrän och dåliga tänder samt panikångest.

Vad beror det på?

Mina tänder kan förklaras ganska enkelt med att jag har inte råd att gå till tandläkaren. Jag har inte varit hos tandläkaren på 5 år,och har nu säkert ett flertal hål och tandsten. Jag skulle behöva gå, men det skulle kosta mig flera tusen,och står det mellan mat på borden och fixa tandsten så väljer man såklart mat.

Efter att jag blev skuldsatt drabbades jag av de andra åkommorna för att jag blev så sönderstressad av att få elen avstängd,bli vräkt och trackaserad av KFM och inkassobolagen.

Ett halvår efter att jag hamnade hos KFM fick jag svår panikångest,detta var samtidigt som inkassobolagen jagade mig som hårdast, att jag inte kunde lämna mitt hus på flera månader.Jag kunde inte ens hämta posten några meter från huset. Jag var så totalt pressad och utslagen att panikångesten tog över.

Tillslut fick jag hjälp av läkaren med mediciner,men fortfarande kan jag ha svåra ångestattacker, fruktansvärd magkatarr och ont i axlarna,då oftast i samband med att jag fullkomligt trackasseras av inkasso.

Dåliga matvanor är även en bidragande orsak. Tyvärr är det så att billig skitmat är billigare än grönsaker,frukt och bra kött.

Det är billigare att äta en tallrik korv och pommes än en grönsallad med riktigt bra kött.

Jag har i periodvis varit arbetslös och har fått sluta på många arbeten pga min hälsa,och jag är bara 29 år!!!!!

Det svåraste för mig var dock det missfall jag fick i v. 13 i mars iår.

Jag var gravid med ett efterlängtat 4:e barn (Ja man FÅR faktiskt skaffa barn fast man är skuldsatt,jag tänker inte låta skulderna påverka mina familjeval).

Jag har aldrig tidigare fått missfall,graviditeten gick som smort. Men så en dag ringer Alektum mig och hotar mig på telefon, frågar när jag tänkt betala mina skulder osv. De sökte om utmätning och KFM skickade papper till min arb.givare varav jag fick sparken.Detta gör att jag kommer få låg föräldrapenning och har då verkligen ingen möjlighet att betala något.

All denna stress gjorde att jag fick missfall,och förlorade barnet.

Jag har en skuld hos Alektum (sen att det är en skuld som KFM själva skapat är en annan sak), jag är medveten om den,jag skulle betala den om jag kunde,och jag har skrivit på alla delgivningar som Alektum skickat, ÄNDÅ ringer de mig och HOTAR mig, som att jag då plötsligt skulle ha en massa pengar och betala.

Detta mina vänner,är höjden av grisighet.

Tyvärr är det så att många drabbas av hälsoproblem när de blir skuldsatta, man förstår sakta men säkert att det inte finns någon väg tillbaka och kroppen reagerar på denna stress. Man kan kanske inte fortsätta arbeta,behöver mycket sjukvård och det kostar samhället!

Man MÅSTE ändra lagarna så att de som är skuldsatta kan få hjälp att hitta tillbaka.Jag menar inte att det ska vara lätt och enkelt,men det måste finnas en chans att ta sig tillbaka,så att man återigen kan få förbättrad hälsa,kunna arbeta,betala skatt och bidra till samhället.Det gynnar alla!

Fattigmånad

Så sitter man här igen.Ytterligare en månad då pengarna inte räcker till. Varför?

Jag blev av med jobbet pga att KFM skickade papper till min arbetsgivare om löneutmätning. Detta trots att jag skickat in hur mycket jag tjänar,lönespec osv som visade på att de inte kunde dra ngt i utmätning.

Men ÄNDÅ skickade de det till min arb.givare. Såklart,de bryr sig inte. Eftersom jag jobbade med bla ekonomiska uppgifter så fick jag ej jobba kvar. Varför? Tja,de kanske trodde att jag skulle ta pengar från företagets konton eller nåt,trots att jag inte hade access eller behörighet för att komma åt några som helst pengar och trots att jag arbetat exemplariskt under ett år.Sen skammen på det!

Så nu väntar man på a-kssan sedan i februari....FEBRUARI. Jag har väntat i 2 månader nu...varit på AF skickat in alla papper, ÄNDÅ ska det ta sån TID.

Tack och lov fick maken ut en bra lön så alla räkningar är betalda. Mat har vi så vi klarar oss, (dock blir det svårt att fylla på färskvaror). Vi har 400:- fram tills den 20:e och sonen fyller år nästa helg.

Är jag bitter? Ja. Är jag van? Ja.

Hade inte KFM rotat hos min arb.givare hade jag haft jobb,lön och 5000:- över nu och hade kunnat leva, nu blir det till att sitta hemma och tjafsa med maken om vart de ruttna 400:- ska gå till....

Räkningarna är iaf betalda, inget behövdes läggas åt sidan. Amen för det!

Att bli vräkt

Detta måste vara en av de hemskaste saker som kan drabba någon. Att bli vräkt,hemlös. Inte för att man varit störig. Inte för att man skitit i att betala hyran för att man inte orkar, utan för att man inte har råd att betala den.

Man vet att det absolut viktigaste att betala före allt annat är för boendet. Betalar man inte för sitt boende, förlorar man det och då blir man hemlös.

Jag har inga siffror men gissar på att väldigt många som är skuldsatta har blivit/eller har varit nära att bli vräkt. Går man in på kronofogdens auktionstorg så hittar man radvis med bostäder som säljs av kronofogden.

Det som hände mig var att vårt företag hade precis blivit nerlagt. Företaget hade inte genererat några pengar på ett par månader och skulderna hopade sig och börja trilla in till inkasso och kronofogden.

Vi stod alltså med 0:- i inkomst, det enda vi hade var barnbidraget för 3 barn.

Vi kunde alltså inte ens betala hyran utan vi använde barnbidraget till att äta.

Vi kontaktade BRF och banken (då vi hade bostadsrätt) och förklarade läget. Vi sökte även socialbidrag men fick inte det eftersom företaget fortfarande var registrerat på oss (att vi sedan hade 0:- i inkomst de senaste 4 månaderna sket dom i).

Vi hade just då INGEN att låna pengar av och tillslut ringde BRF och banken mig och kom med beskedet att det skickat skulden (3-4 månadshyror/amorteringar) till KFM och ansökt om avhysning.

Jag minns att jag satt där i köket med 3 barn (varav den yngsta var nyfödd). Jag la bebisen i sittern och gick ut på balkongen och storgrät. Har nog aldrig någonsin gråtit så mycket.

I tårarna ringer jag upp ordföranden i föreningen och ber på mina bara knän,men han svarar att "Låter vi er bo kvar trots att ni inte betalt,så måste vi göra det för alla andra,vi måste sätta ett exempel här".

Nu i efterhand tänker jag bara "Vaddå sätta ett exempel? Genom att sätta en barnfamilj på gatan? Vad är det för slags exempel att sätta?"

Värre var också att denna ordföranden hade varit en vän till oss, de kom ofta över till oss och åt mat,vi passade deras barn osv. och nu hade han mage att säga att han skulle sätta ett exempel.Han rök ganska snabbt ur telefonboken.

Soc blev kontaktade,men återigen så sket de i oss vi var ju företagare!

KFM tyckte att det var helt OK att sälja huset till underpris. Jag tror vi hade lån på ca 500.000:- och värdet var ca 550.000:- och de sålde för 400.000:- på auktion. Så de inte bara vräkte oss, de la till en skuld på 100.000:- på oss som gick direkt till fogden! TACK FÖR DET KFM!

Jag gick ner mig totalt,orkade ingenting men min make lyckades på något sätt hitta ett annat hus i närheten som behövde renoveras lite och kostade 75.000:-. Hans bror tog ett lån på 75.000:- till oss och borgade för hyran och vi kunde flytta in dit.

Men hade han inte gjort det,vad hade vi gjort då? Min mamma bodde i en liten 2:a långt bort och makens föräldrar hade 6 barn i en fyra.

VAD HADE VI GJORT DÅ? VAD GÖR DE SOM HAMNAR DÄR NU?

Detta om något borde ha varit en priofråga för fuhrer Reinfeldt, men det är visst viktigare att han får sin Täbyvilla städad för ett schysst pris.

Hur kan Sverige kalla sig för ett I-land när familjer vräks från deras hem,borde det inte finnas skydd för detta? Visst det kanske finns något skrivet i nån sketen lag, men inte efterföljs det inte. VEM orkar kämpa,bestrida och fightas för sin rätt när man redan står i avgrunden och skäms?

jag skäms just nu för att bo i ett land där topp politikerna bryr sig om att få altanbygget på avdrag och att kunna välja att gå till doktorn i Djursholm istället för Täby....

Nej nu är jag så upprörd att jag måste sluta skriva....

Tagit det lugnt!

De senaste dagarna har jag tagit det lugnt. Försökt att koppla bort tankarna på skulder för att få koppla av lite. Tyvärr är det så att tankarna återkommer innan man ska sova,och det är inte ovanligt att jag ligger sömnlös till 3-4 på natten. Det är nog mest det som är jobbigast med att vara skuldsatt,att man inte får någon ro.

Har i helgen varit med sonen och tittat på när han spelade i en fotbollscup. Alla öste beröm över honom och sa att han "var född fotbollsspelare". Känner mig så otroligt stolt över honom. Visst kostnaderna för att han spelar fotboll gör stora hål i plånboken,men det är värt varje krona. Jag har inte köpt kläder till mig själv sedan 2008 utan betalt avgifter för hans fotboll, och det har varit värt varenda krona, han verkligen älskar det.

Fick papper idag av KFM att de tagit emot min och makens skuldsaneringsansökningar och att man ska vända sig till dom om det sker några ändringar. Det känns bra. Det är på gång,även om det kan ta tid.

Jag tvivlar mycket starkt på att jag får skuldsanering,just eftersom jag är arbetslös och ganska ung (29 år) och de tänker kanske att "jag hinner få jobb och betala av det senare". Frågan är bara, hur motiverande känns det att få ett bra, välbetalt jobb så att de kan utmäta hela den lönen utan att skulderna blir betalda (det är bara räntorna som betalas och fortsätter ticka) och jag vägrar göda inkassobolagens feta plånböcker.

Skulle jag få skuldsanering skulle jag vara mer motiverad att få igång en bra karriär,jag skulle må bättre psykiskt och fysiskt och därmed inte vara till last för sjukvården (lider av magkatarr,IBS,paniksyndrom,migrän och frozen shoulders, allt detta sedan jag blev skuldsatt). Jag skulle kunna få ETT LIV. Inte behöva vänta på att få skuldsanering när jag är pensionär och då ha fått straffas ett helt liv för att allt gick åt pipan en gång.

Det återstår att se.

Denna månad kommer bli lite fattig. Jag blev arbetslös i mitten av mars, och fick inga inkomster denna månad förutom barnbidraget (a-kassan lär ju dröja....). mannens lön gick till alla räkningar,och så¨har vi fyllt frys,torrskåp och kyl. Sonen fyller år och han har fått lov att ha några kompisar här på glass. Dessutom kommer ju hela min familj hit för att gratta honom och då måste det ju bjudas på något. Så med de få kronorna som vi har kvar får läggas på bensin,sonens födelsedag och mjölk och frukt.Men jag tror vi kommer vara ganska luspanka den 10:e......

Ingen rolig månad alls, men nästa månad ser ljusare ut så det är bara att hålla ut och kämpa på!

Skillnad på skulder och skulder?

Satt och funderade lite. Jag har en svägerska (eller min mans svägerska rättare sagt) som är sån där som anser att hon är lite bättre än alla andra. Varje gång det är familjeträff så håller hon låda hela tiden och berättar om alla deras utlandssemestrar, alla saker de har köpt,hur bra och bäst deras barn är osv osv.

Hon är mycket noga med att alla ska veta hur mycket och hur bra hon har det. Resten av familjen tål inte henne,men håller god min.

Jag har länge stört mig på henne, av ren avundsjuka kan jag erkänna.

Men när jag funderade lite så tänkte jag att de har ju faktiskt också skulder! De har faktiskt lika mycket skulder som vi har,och mer därtill, enda skillnaden är att våra skulder är hos KFM. De betalar ju av på sina skulder (med lika mycket räntor osv som vi, har sett deras utdrag hehe)

De har krediter,lån,bolån,billån osv. Så de har också skulder!

Hon har länge varit en riktig energitjuv för mig,och jag har varit ledsen många gånger efter att vi träffats,just för att jag har varit avundsjuk,och just för att hon framställer sig som bättre än oss andra för att dom har 2 bilar,de har renoverat om sitt hus,de åker utomlands varje år osv.

Men nu försöker jag tänka om istället! Jag är faktiskt hellre en sympatisk ödmjuk människa än en egoistisk kapitalist!

Att inte kunna betala barnomsorgs avgift

Detta är något som bekymrar mig. Att om man som förälder inte kan betala barnomsorgsavgiften så blir barnet avstängt från förskola/fritids.

Återigen, företaget (eller i detta fall kommunen) vill och behöver ju såklart ha in intäkten för att det kostar att ha ett barn på förskola/fritids. Absolut.

Men när en förälder inte KAN betala, vad händer då? Återigen tror jag inte att man bara struntar i att betala,utan betalar man inte är det för att man inte KAN, av olika orsaker.

Det som händer nu i de flesta fall är att barnet blir avstängt. Barnet får inte vara på förskola/fritids. Är det verkligen rätt att barnet ska straffas för att föräldern inte kan betala avgiften. Jag tycker inte det. Att avbryta ett barns skolgång på detta sätt gynnar absolut ingen. Jag har inte en massa statistik och siffror och kan inte peka på något, utan jag säger bara direkt vad jag tycker och tänker, och jag tycker det är fel.

Det har hänt mig.Efter att vi fått vår el avstängd och påsatt igen så var vi såklart måna om att få resten av skulden dit betald. Samtidigt dök det upp nya saftigare elräkningar varje månad. Vintern kom,elpriserna höjdes och plötsligt satt vi där med elräkningar på 3000-3500 :-/mån. Vi betalade detta med de sista kronorna vi hade, fick hjälp med mat av mamma min,men så blev det så att vi inte kunde betala förskoleavgiften.

Vi ringde direkt till kommunen och förklarade läget men fick såklart kalla handen. Ringde återigen soc som var märkbart irriterade och sa att de INTE kunde hjälpa oss.

Vi satt som i en rävsax. Vi har 3000 efter att hyran är betald, ska vi då betala elen eller förskoleavgiften? Vi vågade absolut inte låta bli att betala elen så det blev förskoleavgiften som blev liggandes.

Återigen så växte skulden och när 4:e månaden gått utan att vi kunnat betala så fick vi brev om avstängning. ÅTERIGEN, ingen som ringde från kommunen efter första kravet och hörde "Hur är det? Hur kan vi lösa detta på bästa sätt?" Vi ringer och ber om att få dela upp det på 5 ggr, men nej,skulden måste betalas NU annars ryker platsen.

Hade jag varit stark hade jag nog kämpat för min sak,men jag var så psykiskt sönderstressad att jag bara accepterade läget.

Jag fick snällt hämta de stora barnen kl 11 då de hade skola på fm och yngsta fick vara hemma. Yngsta brydde sig inte nämnvärt,hon ville helst vara med mig.Jag sa till henne att mamma skulle ha lite semester....Hade jag haft arbete hade jag ju fått säga upp mig.

Det gick ett par månader och plötsligt fick jag in lite pengar av FK som segat ut sig, och kunde betala skulden,och dottern fick börja igen på samma plats.

Jag skämdes nåt så otroligt inför personalen och hittade på någon rövarhistoria....

Nu när jag har ekonomin på rätt köl så ser jag såklart till att betala förskoleavgiften,som jag ALLTID gjort innan.

Men ska det verkligen vara så att barnet straffas för att föräldern inte kan betala?

Jag tror inte vi kommer se någon ändring där. Politikerna bryr sig bara om att sänka/höja skatter, se till så att de får billigare städ hemma och få mindre i fastighetsskatter.Jag blir så arg när jag tänker på detta att jag bara vill flytta till Afrika och bo i en hydda och mjölka getter hela dagarna för jag vill inte leva i ett så sjukt samhälle.

Har god lust att bara mejla herr Reinfeld och fråga: "Bästa fuhrer Reinfeld, hur kommer det sig att ni prioriterar att få städet hemma billigare men inte tar upp frågorna som gäller de skuldsatta i Sverige?".

Men jag kommer inte göra det,är rädd att svaret skulle bli mer förargande än det faktum att de skiter i alla som har det sämre.

Att få elen avstängd

Det första man får höra när man blir skuldsatt är att ALLTID betala hyra och elen först. ALLTID. Att vara utan hem och el går bara inte,speciellt inte om man har barn.

Men vad gör man om man inte KAN betala sin el (nu pratar jag om bara elen,inte hyran,det tar vi en annan gång)?

Jag har suttit där. Det var 4 år sedan, 1 år efter att vi hade hamnat hos KFM. Vi hade varit arbetslösa ett kort tag efter att vårt företag hade kraschat,och de inkomster vi lyckades få in gick till hyran (hela 8500:-), dagisavgift (denna har också högsta prio,mer om detta sen) och mat.

Elräkningen kom, 2500:-och vi hade 1000:- på kontot och använde dessa för mat till barnen. Man kan inte heller välja bort mat,och då stod det mellan el och mat så det blev mat.

Vi tänkte att vi skulle betala den nästa månad då vi väntade lite mer pengar, men nästa månad kom och då kom ju nästa elräkning på 2000:-. På bara 3 månader blev alltså skulden 6000:- plus avgifter och räntor.

Elbolaget började bli otåliga.De ville ha sina pengar,såklart!

Vi kontaktade soc och bad om hjälp,men fick kalla handen direkt. Av vilka orsaker minns jag inte,men de skulle absolut inte hjälpa till.

Så en dag blev vi delgivna av en delgivningsman (som iof var en kvinna som var väldigt trevlig,och berättade att hon faktiskt varit i samma situation själv och önskade lycka till). Elen skulle stängas av.

Vi hade ingen att ens låna pengar av, min mamma som skulle kunnat låna ut dom var på långsemester och var ej nåbar.Mannens föräldrar var sjukpensionärer.

Vi ringde elbolaget och vädjade. Vi förklarade situationen och frågade om de kunde ta våra sista 400:- som betalning om de inte stängde av elen. Men nej, det gick inte alls,de ville ha allt.

Så vaknar vi morgonen efter,och elen är borta. Vi skickar barnen till skola/dagis och sätter oss ner och gråter. Hela dagen sitter vi och våndas och gråter.Försöker förvara maten på bästa sätt.

På kvällen åker maken till jobbet, och jag börjar tända ljus överallt och berättar för barnen att "det är strömavbrott".Jätteroligt tyckte dom!

Tappar upp ett bad till barnen och där sitter vi alla 4 i badkaret och läser under stearinljusets sken och jag minns att jag tänkte att "detta är min absoluta lågpunkt. Längre än så kan man inte sjunka".

På morgonen får barnen frukost och går till skolan/dagis.

Mannen kommer hem på morgonen med 6000:-.Jag trodde först att han hade rånat en kiosk, men hans underbara föräldrar hade fixat ihop dessa pengar till oss.

Jag ringer elbolaget och säger att jag har 6000:-, sätter ni på elen om vi betalar detta?

Ja ok, då men resten av skulden ska vara betald inom 30 dgr annars ryker elen igen. Vi sprang ner till banken,betalade och faxade kvittot, sedan åkte vi och hämtade barnen och när vi kom hem var elen på. Jag har aldrig vart så lättad i hela mitt liv.

Sedan dess har jag ALDRIG missat en elräkning. Elräkningen får alltid högre prio än mat till och med. Mat kan man alltid fixa på något sätt,men betalar man inte elen ryker den.

2 veckor efter detta ringer någon från soc "Vi har fått meddelande av elbolaget att elen stängts av,hur går det med det?". Helt j-a sjukt.

Jag förstår att elbolaget vill ha sina pengar,såklart. Men är det någon som inte betalar sina elräkningar tycker jag bolaget bör kontakta dessa redan efter första kravet,och höra "hur kan vi lösa detta på bästa sätt?" Det är lätt att man som skuldsatt sticker ner huvudet i sanden och hoppas på det bästa.

Ska man få stänga av elen på detta sätt? jag tycker inte det. Man struntar inte i att betala elen för att man inte orkar,utan för att man inte KAN.

Det borde finnas mer lagar och regler kring detta för elbolagen. Allt måste kopplas in,soc allt möjligt INNAN elen stängs av. Jag tycker inte det räcker att de bara meddelar lite kort till soc när de ska stänga av elen,för det funkar inte.

Så kom alltid ihåg att betala elen, jag betalar min prick den 25:e!

Nu återstår bara väntan

Nu är skuldsaneringsansökningar skickade, för mig och min man. Nu återstår bara VÄNTAN. Det är upp till 6 månaders (!!!!!!) väntan. Nu kommer ju sommar och semestrar så jag har inga förhoppningar att det kan gå snabbare. För mig får det gärna ta 6 månader,bara det blir godkänt! Blir det inte godkänt,då vet jag faktiskt inte vad jag ska göra. Man får ta en sak i taget.

Under tiden kommer jag på denna blogg berätta hur det har varit dessa 5 år jag har haft skulder, saker jag har varit med om.

Innan jag hamnade hos KFM fungerade ekonomin perfekt. Jag var alltid väldigt noga med att betala mina räkningar,alltid se till att pengarna räckte till. Vi startade vårt företag som gick hur bra som helst. Men så sket det sig. centrumet där vi hade vår verksamhet i dog.

Och jag kan inte ens förklara hur det kändes när man inte längre KUNDE betala sina räkningar. Det var hemskt! Mer om detta senare!

Jag SKITER i detta

Jag skiter i detta. ÄNNU en sömnlös natt. Kan inte sova. Alla siffror snurrar runt i huvudet. Tänker på allt jag kunnat göra om jag var skuldfri...

Tänker på hur j-a skönt det vore att kunna åka till Willys och handla mat utan att behöva miniräkna priser i huvudet för att undvika att inte ha tillräckligt med pengar på kontot. Kunna köpa/hyra en bostad som JAG vill ha. Kunna få ett jobb utan att vara nervös för att de ska kolla upp en,och sen få stå där och skämmas. Kunna vara en människa "som gör rätt för sig".

För det gör jag ju inte nu. Köper jag ett par nya jeans så gör jag inte rätt för mig. Får barnen en ny (blocket)cykel gör jag inte rätt för mig. VAD jag än gör så gör jag inte rätt för mig.

Jag har hela dagen och natten knåpat ihop min skuldsanering,den ligger nu i ett kuvert och ska skickas imorgon.

Jag orkar inte försöka betala av med 1000-2000/mån på skulder som ALDRIG kommer ta slut. Brottas med inkassoh***r som bara vill göra livet surt för mig, jag ORKAR INTE.

Jag vill bara bli av med skiten. Och det känns så fult att tänka så. som att jag bara vill smita och inte göra rätt för mig. Men tro mig jag har tagit mitt straff.Om och om igen har jag blivit k***d i r***n av Gothia,Kronofogden,Lindorff och gud vet vad alla heter.

Hade jag gått ut och rånat och misshandlat någon hade jag inte haft såhär långt straff.

Jag är bara så trött, och jag ber till Gud att min ansökan ska godkännas.

Återigen,ändrig av planer!

Jaha så har man räknat och räknat igen. Måste faktiskt säga att det är lite roligt. Visst det är inte roligt att se hur mycket skulder man har,men det är roligt att jag äntligen har öppnat ögonen!

Det bästa är nog faktiskt att FÖRST betala av skulderna hos KFM. Det är faktiskt inte så mycket som ligger där förvånansvärt nog. Det mesta ligger och tickar på hos inkassobolagen.

En sak som jag tänkt på är att när jag slutbetalt allt som ligger hos KFM så kommer väl inkassobolagen märka det,och börja skicka in alla övriga ärenden där en efter en. Så vi får ta det som det kommer.

Det viktigaste man ska tänka på, när man har gamla skulder som jag, är att INTE betala in direkt till KFM (bara a-mål betalas in direkt), utan man ska kontakta borgenären (dvs den man är skyldig pengar) och försöka få till ett accord. Oftast har ju räntan tickat på och är ibland större än skulden. Kommer att återkomma till det när jag sätter tänderna i de skulderna.

Men jag ska börja med A-målen (statliga skulder).Det är förbannade tv-avgifter som jag inte hade råd att betala när jag inte längre kunde betala mina skulder.
Det droppar in lite skattepengar till A-målen (som man såklart inte får utbetalt när man har skulder hos KFM) så dessa blir en liten hjälp på traven.

Börjar jag betala av dom i slutet av juni är jag nog klar efter 6 månader, dvs i slutet av november i år.

DET ska bli skönt!

Skuldsanering på lådan

Eftersom min make även han är skuldsatt (som sagt hade vi ett eget företag tillsammans,och det var när det företaget gick åt pipan som våra skulder uppstod,det mesta är företagsrelaterat).

Eftersom jag har mindre skulder än honom bestämde vi att han skickar in en skuldsaneringsansökan. Förhoppningsvis blir den godkänd och han är skuldfri om 5 år (om inte handläggningstiden tar 3000 år), och under dessa 5 år kan vi betala av på mina skulder. Då är vi skuldfria samtidigt.

Han hade hemska 500.000 i skulder,och det hemskaste av allt är att 40% av detta är RÄNTOR.

Jag har kanske hälften i skulder,och med hjälp av lite accord och presikiberingar så fixar jag detta på 5 år.

Jag har dock funderat lite till och kanske är det ändå bäst att BÖRJA med de skulder som ligger hos KFM idag. På det sättet kan jag bli fri från KFM snabbare.

Jag ska nog göra en omräkning ikväll och se hur det ser ut om jag tar tag i det som ligger hos KFM.

Ofta när man är skuldsatt,iallafall i början så ramlar man rakt ner i ett stort svart hål,och man lägger allt åt sidan. Orkar inte öppna kuverten. Orkar inte ta itu med allt.

Men så kommer förhoppningsvis den dagen då man vaknar upp. Då man har möjlighet att ta tag i sin situation,och då jäklar blir det fart i en.

Man måste bara komma fram till det själv. Men stöd och lite jävlar anamma så fixar man det!