Fattigmånad

Så sitter man här igen.Ytterligare en månad då pengarna inte räcker till. Varför?

Jag blev av med jobbet pga att KFM skickade papper till min arbetsgivare om löneutmätning. Detta trots att jag skickat in hur mycket jag tjänar,lönespec osv som visade på att de inte kunde dra ngt i utmätning.

Men ÄNDÅ skickade de det till min arb.givare. Såklart,de bryr sig inte. Eftersom jag jobbade med bla ekonomiska uppgifter så fick jag ej jobba kvar. Varför? Tja,de kanske trodde att jag skulle ta pengar från företagets konton eller nåt,trots att jag inte hade access eller behörighet för att komma åt några som helst pengar och trots att jag arbetat exemplariskt under ett år.Sen skammen på det!

Så nu väntar man på a-kssan sedan i februari....FEBRUARI. Jag har väntat i 2 månader nu...varit på AF skickat in alla papper, ÄNDÅ ska det ta sån TID.

Tack och lov fick maken ut en bra lön så alla räkningar är betalda. Mat har vi så vi klarar oss, (dock blir det svårt att fylla på färskvaror). Vi har 400:- fram tills den 20:e och sonen fyller år nästa helg.

Är jag bitter? Ja. Är jag van? Ja.

Hade inte KFM rotat hos min arb.givare hade jag haft jobb,lön och 5000:- över nu och hade kunnat leva, nu blir det till att sitta hemma och tjafsa med maken om vart de ruttna 400:- ska gå till....

Räkningarna är iaf betalda, inget behövdes läggas åt sidan. Amen för det!

Att bli vräkt

Detta måste vara en av de hemskaste saker som kan drabba någon. Att bli vräkt,hemlös. Inte för att man varit störig. Inte för att man skitit i att betala hyran för att man inte orkar, utan för att man inte har råd att betala den.

Man vet att det absolut viktigaste att betala före allt annat är för boendet. Betalar man inte för sitt boende, förlorar man det och då blir man hemlös.

Jag har inga siffror men gissar på att väldigt många som är skuldsatta har blivit/eller har varit nära att bli vräkt. Går man in på kronofogdens auktionstorg så hittar man radvis med bostäder som säljs av kronofogden.

Det som hände mig var att vårt företag hade precis blivit nerlagt. Företaget hade inte genererat några pengar på ett par månader och skulderna hopade sig och börja trilla in till inkasso och kronofogden.

Vi stod alltså med 0:- i inkomst, det enda vi hade var barnbidraget för 3 barn.

Vi kunde alltså inte ens betala hyran utan vi använde barnbidraget till att äta.

Vi kontaktade BRF och banken (då vi hade bostadsrätt) och förklarade läget. Vi sökte även socialbidrag men fick inte det eftersom företaget fortfarande var registrerat på oss (att vi sedan hade 0:- i inkomst de senaste 4 månaderna sket dom i).

Vi hade just då INGEN att låna pengar av och tillslut ringde BRF och banken mig och kom med beskedet att det skickat skulden (3-4 månadshyror/amorteringar) till KFM och ansökt om avhysning.

Jag minns att jag satt där i köket med 3 barn (varav den yngsta var nyfödd). Jag la bebisen i sittern och gick ut på balkongen och storgrät. Har nog aldrig någonsin gråtit så mycket.

I tårarna ringer jag upp ordföranden i föreningen och ber på mina bara knän,men han svarar att "Låter vi er bo kvar trots att ni inte betalt,så måste vi göra det för alla andra,vi måste sätta ett exempel här".

Nu i efterhand tänker jag bara "Vaddå sätta ett exempel? Genom att sätta en barnfamilj på gatan? Vad är det för slags exempel att sätta?"

Värre var också att denna ordföranden hade varit en vän till oss, de kom ofta över till oss och åt mat,vi passade deras barn osv. och nu hade han mage att säga att han skulle sätta ett exempel.Han rök ganska snabbt ur telefonboken.

Soc blev kontaktade,men återigen så sket de i oss vi var ju företagare!

KFM tyckte att det var helt OK att sälja huset till underpris. Jag tror vi hade lån på ca 500.000:- och värdet var ca 550.000:- och de sålde för 400.000:- på auktion. Så de inte bara vräkte oss, de la till en skuld på 100.000:- på oss som gick direkt till fogden! TACK FÖR DET KFM!

Jag gick ner mig totalt,orkade ingenting men min make lyckades på något sätt hitta ett annat hus i närheten som behövde renoveras lite och kostade 75.000:-. Hans bror tog ett lån på 75.000:- till oss och borgade för hyran och vi kunde flytta in dit.

Men hade han inte gjort det,vad hade vi gjort då? Min mamma bodde i en liten 2:a långt bort och makens föräldrar hade 6 barn i en fyra.

VAD HADE VI GJORT DÅ? VAD GÖR DE SOM HAMNAR DÄR NU?

Detta om något borde ha varit en priofråga för fuhrer Reinfeldt, men det är visst viktigare att han får sin Täbyvilla städad för ett schysst pris.

Hur kan Sverige kalla sig för ett I-land när familjer vräks från deras hem,borde det inte finnas skydd för detta? Visst det kanske finns något skrivet i nån sketen lag, men inte efterföljs det inte. VEM orkar kämpa,bestrida och fightas för sin rätt när man redan står i avgrunden och skäms?

jag skäms just nu för att bo i ett land där topp politikerna bryr sig om att få altanbygget på avdrag och att kunna välja att gå till doktorn i Djursholm istället för Täby....

Nej nu är jag så upprörd att jag måste sluta skriva....

Tagit det lugnt!

De senaste dagarna har jag tagit det lugnt. Försökt att koppla bort tankarna på skulder för att få koppla av lite. Tyvärr är det så att tankarna återkommer innan man ska sova,och det är inte ovanligt att jag ligger sömnlös till 3-4 på natten. Det är nog mest det som är jobbigast med att vara skuldsatt,att man inte får någon ro.

Har i helgen varit med sonen och tittat på när han spelade i en fotbollscup. Alla öste beröm över honom och sa att han "var född fotbollsspelare". Känner mig så otroligt stolt över honom. Visst kostnaderna för att han spelar fotboll gör stora hål i plånboken,men det är värt varje krona. Jag har inte köpt kläder till mig själv sedan 2008 utan betalt avgifter för hans fotboll, och det har varit värt varenda krona, han verkligen älskar det.

Fick papper idag av KFM att de tagit emot min och makens skuldsaneringsansökningar och att man ska vända sig till dom om det sker några ändringar. Det känns bra. Det är på gång,även om det kan ta tid.

Jag tvivlar mycket starkt på att jag får skuldsanering,just eftersom jag är arbetslös och ganska ung (29 år) och de tänker kanske att "jag hinner få jobb och betala av det senare". Frågan är bara, hur motiverande känns det att få ett bra, välbetalt jobb så att de kan utmäta hela den lönen utan att skulderna blir betalda (det är bara räntorna som betalas och fortsätter ticka) och jag vägrar göda inkassobolagens feta plånböcker.

Skulle jag få skuldsanering skulle jag vara mer motiverad att få igång en bra karriär,jag skulle må bättre psykiskt och fysiskt och därmed inte vara till last för sjukvården (lider av magkatarr,IBS,paniksyndrom,migrän och frozen shoulders, allt detta sedan jag blev skuldsatt). Jag skulle kunna få ETT LIV. Inte behöva vänta på att få skuldsanering när jag är pensionär och då ha fått straffas ett helt liv för att allt gick åt pipan en gång.

Det återstår att se.

Denna månad kommer bli lite fattig. Jag blev arbetslös i mitten av mars, och fick inga inkomster denna månad förutom barnbidraget (a-kassan lär ju dröja....). mannens lön gick till alla räkningar,och så¨har vi fyllt frys,torrskåp och kyl. Sonen fyller år och han har fått lov att ha några kompisar här på glass. Dessutom kommer ju hela min familj hit för att gratta honom och då måste det ju bjudas på något. Så med de få kronorna som vi har kvar får läggas på bensin,sonens födelsedag och mjölk och frukt.Men jag tror vi kommer vara ganska luspanka den 10:e......

Ingen rolig månad alls, men nästa månad ser ljusare ut så det är bara att hålla ut och kämpa på!