12 aug. 2010

Avslag på skuldsaneringen

Så fick min make igår ett beslut om avslag på sin skuldsaneringsansökan.

RIDÅ.

Han uppfyllde alla krav,men de avslog pga att JAG inte har någon inkomst. Jag undrar om detta verkligen kan stämma, han arbetar ju och har inkomst,varför ska hans öde ligga i MINA händer? Tänk om jag väljer att aldrig mer arbeta,ska detta då göra så att han inte får igenom sin ansökan?

Hela avslaget var luddigt skrivet,väldigt felstavat så jag misstänker att det är någon sommarvikarie som var sugen på glass som bara skrev ner avslaget snabbt.

Vi kommer skicka in en överklagan,men det känns ganska hopplöst. Jag överklagar hit och dit men det är ALLTID nej.Nej nej nej.

Jag går på intervjuer varje vecka,men i slutändan är det nej nej nej.Får jag arbete kan jag ge mig f-n på att KFM drar hela lönen från mig för att betala räntor till inkassobolagen.

Jag har mycket goda referenser, har utbildning för de yrken jag söker jobb på och jag vet hur man beter sig på intervjuer,så det känns ganska nedslående att aldrig få ett jobb.

Just nu känns det faktiskt som att vi vill flytta till Afrika och plocka kokosnötter i resten av vårt liv.

Jag vet varken ut eller in!

9 aug. 2010

Luspank

Det är den 9:e i månaden och jag är LUSPANK. Jag har 8:- kvar. 2 veckor tills barnbidraget.

Dottern blev sjuk och mycket av de sista pengarna vi hade gick till mediciner till henne,och nu är pengarna slut.

maken fick ut 15.000:- och jag 3500:- i barnbidrag. Dessa gick oavkortat till räkningar,fulltank och en fyllning av frys och kyl.

Vi hade ju månaden innan tagit ett sms lån för att kunna äta på 2000:- och betalade in 2500:- på det. Sedan hade vi bilskatt, el,hyra,telefon,dagis/fritids etc etc.

Vi tog ett sms:lån redan den 1:a i månaden för att kunna betala en räkning som halkat efter,och den ska betalas nu i slutet av månaden. Vi tar alltså inte flera sms lån utan bara ett,men det är skamligt nog.

Hur vi ska klara oss i 2 veckor till är för mig ett under. Visst,jag kan fråga mamma,men jag vägrar. Hon har gett oss så mycket genom åren att det lätt är 6 siffrigt belopp. Häromdagen sa hon utan att tänka sig för att mina systrar är så duktiga med pengar och har aldrig behövt låna. Detta så hon inte för att vara elak,utan det bara slank ur henne och hon tillade att "alla hennes döttrar är väldigt duktiga och hon är stolt över oss" men det tog i hjärtat.

Har lagt ut vår sängram på blocket men den verkar inte gå ut. Har inget annat att sälja,jag har bara det nödvändigaste hemma.

Visst man kan gå till kyrkan,soc jag vet. men det känns inte rätt. Visst jag har ingen inkomst men vi har faktiskt inkomster och det känns inte rätt att gå och be om pengar för tt de inte räcker.

Vi borde sälja bilen och ta en billigare,men min make kör varje dag i natten till jobbet och det känns viktigt att han kör någonting bra. Det är ingen Merca 2010 men det är en bil från 2001,och den kostar ju en del.

Gud,jag måste bara få ett jobb snart,jag har varit på 100 och 100 intervjuer, NÄR ska det ge sig?