Min make fick idag svar på sin skusan ansökan. De behövde lite kompletteringar. Detta ser jag som positivt! Hade det varit avslag hade det vart ett nej direkt.
Jag tror faktiskt han får skusan. Gud vad glad jag blir då för hans skull.En stor börda som lossnar från hans axlar.
Gällande mig själv så har jag faktiskt dragit tillbaka min ansökan. Varför? Jag har inget jobb, ingen a-kassa INGENTING och vet därför att jag kommer få avslag,just för att jag är ung och för att jag kan komma att få inkomster.
Nu kommer jag eventuellt bli sjukskriven 50% pga min panikångest och svår magkatarr. Det skulle underlätta för mig,eftersom jag har svårt att arbeta heltid just pga dessa åkommor. Blir jag det så söker jag ett deltidsjobb,och DÅ kan jag få skusan. Blir jag inte sjukskriven 50% så får jag väl ta ett deltidsjobb och försöka göra små avbetalningar här och där,eller vänta tills maken är fri och då får vi ta ett lån då och lösa mitt. Det ordnar sig.Huvudsaken är att man har kontroll över sin situation,inga oöppnade brev,inte drar på sig fler skulder och gör sitt bästa!
Jag känner mig väldigt positiv faktiskt. Det ORDNAR sig!
Försöker just nu att preska bort en skuld på ca 30.000 som jag VET är preskad. Har igår skickat in papper till KFM,och hoppas det går smidigt :)
Har även skickat in en överklagan till Unionen, jag tycker jag har rätt att få grundbeloppet,jag har ju varit medlem i 6 månader,har jobbat 1 år även fast det bara var deltid. Skulle jag få dessa dryga 4000:- skulle det förbättra vår ekonomi väldigt mycket,jag skulle kunna betala av lite småskulder också. Men vad jag tycker och känner spelar ju egentligen ingen roll...
27 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar