Allt jag gjorde var att följa en dröm.
Allt jag gjorde var att satsa all min energi,mina pengar,min tid med familjen för att starta ett företag.
Ett företag som skulle kunna ge oss inkomster, frihet med arbetstider och en känsla av stolthet.
Det fungerade. Det fungerade riktigt bra. Vi satsade 150.000:- i egna pengar och myckt blod,svett och tårar.
I många år fungerade det bra. Vi var så stolta. Människor runt om oss klappade oss i ryggen.
Tills en dag. Då affärerna plötsligt dalade.
Vi fortsatte kämpa med mer sparpengar.Mer svett.Med blod.Mer tårar.
Men det hjälptes inte.
Vi kunde inte betala några av företagets fakturor.Inte lokalhyran,elen,telefonen,leverantörsfakturorna,försäkringarna.Ingenting.
De som tidigare hade klappat oss om ryggen vände oss nu ryggen och skickade in fakturorna till Kronofogdemyndigheten.
Där satt vi,jag gravid med vårt tredje efterlängtade barn, och grät oss igenom nätterna. Det vi hade byggt upp var nu borta.
Våra privata ekonomi kördes i botten,vi kunde inte betala någonting. Vi kunde inte ens äta. Vi fick gå till socialen där jag satt höggravid och grät för att jag inte kunde handla mat till mina barn,eller betala hyran.
Vi drabbades av vräkning. Avstängd barnomsorg.Avstängd el.Tingsrätten.
Min dotter föddes några månader efter med hjärtfel. Ett fel som var ganska litet men ändå väldigt skrämmande för oss. Läkaren sa att detta hjärtfel säkerligen hade drabbats av att jag hade stressat mig igenom sista delen av gravididiteten och att hjärtats kamrar inte hade växt ihop som en följd av det. Efter ett år hade detta läkt ihop och dottern blev då frisk.
Visst vi tog allt vi hade och chansade,så är det ju med eget företag. Man satsar.Ibland vinner man,ibland förlorar man.Så är det!
Men är det verkligen rätt att man ska straffas för evigt för detta? Vårt företag fick läggas ned 2004. Ska det inte finnas något slags skydd? Det har nu gått 6 år. Hade jag begått mord hade jag sannerligen varit fri inom kort. Men nu sitter jag här med skulder på nästan 700.000 varav nästan hälften är räntor och avgifter.
Många gånger har de varit de nätter jag legat och grämt mig över mitt beslut att starta ett eget företag. Jag har varit så arg på mig själv.
Nu sitter jag här och har ansökt om nåd.Om ett tidsbestämt straff. Skuldsanering.
Det är toppen att det finns skuldsanering. Vad som inte är toppen är kriterierna för att faktiskt få skuldsanering.
Detta ska jag inte skriva om nu,vi tar det nästa gång!
Besök gärna www.fresh-start.se/forum
17 nov. 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Och hur var det nu? Var det inte småföretagarentreprenörer som skulle lösa arbetslöshetsproblemen i Sverige? Och det har väl du på ditt sätt gjort. Skapat arbeten på inkassobolag, hos fogden, hos socialen, inom vården o.s.v. Och så har du ju numer lämnat rum för en ny entusiastisk entreprenör, som ska gå in med nytt sparkapital, nytt blod och ny svett. Ekorrhjulet rullar vidare. Eller köttkvarnen, snarare.
SvaraRadera/ Per A
Det är tragiskt...
SvaraRaderaJag är i en liknande situation, men för mig utmätte KFM skattekontot och gjorde mig arbetslös. Samt skapade en skatteskuld på 500 000 kr. Från fungerande egen företagare sedan 7 år till bidragstagare på 6 månader.
Det ör lätt att bli bitter...
Så rätt Per.När vi startade företaget fick vi så mycket hjälp av banker,företag etc. Men så fort det gick dåligt,då var det kalla handen direkt.
SvaraRaderaDin histria är verkligen otrolig No Cash. Man kan inte förstå hur de kan göra såhär.Ofattbart!
Jag ryser var gång politikerna babblar om nya företag som ska ge nya jobb... vem ska betala i slutänden tänker jag numera... Tänk om företagaren blir sjuk - eller får ett sjukt barn... skilsmässa... lågkonjunktur... osv i all oändlighet. All kamp och all glöd och så inget kvar. Nej, den framtiden skulle ingen behöva få uppleva. Bra du delar med dig av dina erfarenheter anyday!
SvaraRadera