Att bli vräkt

Detta måste vara en av de hemskaste saker som kan drabba någon. Att bli vräkt,hemlös. Inte för att man varit störig. Inte för att man skitit i att betala hyran för att man inte orkar, utan för att man inte har råd att betala den.

Man vet att det absolut viktigaste att betala före allt annat är för boendet. Betalar man inte för sitt boende, förlorar man det och då blir man hemlös.

Jag har inga siffror men gissar på att väldigt många som är skuldsatta har blivit/eller har varit nära att bli vräkt. Går man in på kronofogdens auktionstorg så hittar man radvis med bostäder som säljs av kronofogden.

Det som hände mig var att vårt företag hade precis blivit nerlagt. Företaget hade inte genererat några pengar på ett par månader och skulderna hopade sig och börja trilla in till inkasso och kronofogden.

Vi stod alltså med 0:- i inkomst, det enda vi hade var barnbidraget för 3 barn.

Vi kunde alltså inte ens betala hyran utan vi använde barnbidraget till att äta.

Vi kontaktade BRF och banken (då vi hade bostadsrätt) och förklarade läget. Vi sökte även socialbidrag men fick inte det eftersom företaget fortfarande var registrerat på oss (att vi sedan hade 0:- i inkomst de senaste 4 månaderna sket dom i).

Vi hade just då INGEN att låna pengar av och tillslut ringde BRF och banken mig och kom med beskedet att det skickat skulden (3-4 månadshyror/amorteringar) till KFM och ansökt om avhysning.

Jag minns att jag satt där i köket med 3 barn (varav den yngsta var nyfödd). Jag la bebisen i sittern och gick ut på balkongen och storgrät. Har nog aldrig någonsin gråtit så mycket.

I tårarna ringer jag upp ordföranden i föreningen och ber på mina bara knän,men han svarar att "Låter vi er bo kvar trots att ni inte betalt,så måste vi göra det för alla andra,vi måste sätta ett exempel här".

Nu i efterhand tänker jag bara "Vaddå sätta ett exempel? Genom att sätta en barnfamilj på gatan? Vad är det för slags exempel att sätta?"

Värre var också att denna ordföranden hade varit en vän till oss, de kom ofta över till oss och åt mat,vi passade deras barn osv. och nu hade han mage att säga att han skulle sätta ett exempel.Han rök ganska snabbt ur telefonboken.

Soc blev kontaktade,men återigen så sket de i oss vi var ju företagare!

KFM tyckte att det var helt OK att sälja huset till underpris. Jag tror vi hade lån på ca 500.000:- och värdet var ca 550.000:- och de sålde för 400.000:- på auktion. Så de inte bara vräkte oss, de la till en skuld på 100.000:- på oss som gick direkt till fogden! TACK FÖR DET KFM!

Jag gick ner mig totalt,orkade ingenting men min make lyckades på något sätt hitta ett annat hus i närheten som behövde renoveras lite och kostade 75.000:-. Hans bror tog ett lån på 75.000:- till oss och borgade för hyran och vi kunde flytta in dit.

Men hade han inte gjort det,vad hade vi gjort då? Min mamma bodde i en liten 2:a långt bort och makens föräldrar hade 6 barn i en fyra.

VAD HADE VI GJORT DÅ? VAD GÖR DE SOM HAMNAR DÄR NU?

Detta om något borde ha varit en priofråga för fuhrer Reinfeldt, men det är visst viktigare att han får sin Täbyvilla städad för ett schysst pris.

Hur kan Sverige kalla sig för ett I-land när familjer vräks från deras hem,borde det inte finnas skydd för detta? Visst det kanske finns något skrivet i nån sketen lag, men inte efterföljs det inte. VEM orkar kämpa,bestrida och fightas för sin rätt när man redan står i avgrunden och skäms?

jag skäms just nu för att bo i ett land där topp politikerna bryr sig om att få altanbygget på avdrag och att kunna välja att gå till doktorn i Djursholm istället för Täby....

Nej nu är jag så upprörd att jag måste sluta skriva....