Dags för lite fira

Imorgon är det min och makens 11:e bröllopsdag,och vi tänkte fira lite här hemma med barnen. Man kan inte bara ha elände jämt!

Just nu har vi 400:- kvar (vet inte om jag ska skratta eller gråta)efter att vi fick ge barnen pengar till deras klasskassor (.....) och de behöver vantar och mössor,men vi väntar en liten utbetalning från vårt försäkringsbolag nästa vecka så jag tror vi kan klara oss till den 20:e denna gång IGEN.

Får försöka göra nåt extra gott med det vi har i frysen helt enkelt!

11 år som gifta varav 5 av dom som skuldsatta. Det har INTE varit lätt och vi har separerat ett par gånger just pga ekonomin,men det känns ändå bra.Även fast vi är på vår botten just nu,så känns det som att det KOMMER gå fram,jag kan inte annat än att vara positiv.

Har fått 2 intervjutider bokade nästa vecka,och ska under helgen läsa lite material på hur man framför sig bäst på intervjuer,även om jag tycker jag är bra på det.

Får tyvärr ge upp mina studier då jag faktiskt inte har råd med kurslitterauturen,och därmed ge upp min dröm på att bli socionom,för tillfället iallafall....Men man ska inte misströsta,jag är ung och hinner nog komma ifatt.

Jobb=pengar=väg ur misären. Låter kanske som reinfeldt nu,men det är ju så. Jag har ju hälsan att jobba iallafall.

Trevlig helg på er alla!

Avslag igen......

Fick avslag från Överklagandenämnden för studiestöd.Jag kommer inte få studiebidrag för att jag har återkravskulder. Att jag behöver utbildningen för att kunna få jobb,och kunna börja avbetala på återkravet om jag får studiestöd räknades inte som synnerliga skäl. Däremot skrev dom att jag kan börja avbetala på åtrekravet ändå,det var bara att kontakta CSN! Men hur f-n ska jag göra det? Jag skrev ju att jag har 0:- i inkomster. Smarta j-r....

Jaha. Kan inte säga att jag är förvånad,men jag hade ändå hoppats lite. Nu är frågan om jag kan fortsätta mina studier eftersom jag inte får studiestöd och inte kan köpa böcker.... FAN DÅ!

Fick iallafall en intervju som jag ska gå på på torsdag gällande ett jobb. Jobbet är jättebra,enda problemet är att det ligger väldigt långt borta.Jag måste åka ca 1 timme och 20 min enkel resa....Detta i kombo med att jag lider av panikångest när jag åker tåg/buss gör det hela mycket svårare. Ibland funkar det,ibland blir det katastrof. För att öht kunna åka långa sträckor måste jag äta lugnande och det känns inte så bra att behöva knapra det varje dag...Men ett jobb är ett jobb....Och jobb är pengar.Tills Kronofogden skickar papper dit, då är det inget jobb längre...

Försöker vara positiv,men det är inte lätt alla gånger!